om än man kanske tror, att vi sakna medkänsla, då vi höra, huru det lidande hjertat klappar hos andra folk. Kejsarinnan Catharina…
Stackelberg afbröt sig här helt tvärt och försjönk en stund, som det ville tyckas, i öfverläggning med sig sjelf.
— Ni är upprigtig emot mig, yttrade han derefter, och jag vill äfven vara upprigtig tillbaka. Vore min kejsarinna här, skulle hon säkert med välbehag se det.
Det klack till i Ehrenströms bröst.
— Ni skall sjelf, fortsatte Stackelberg, kunna bedöma om jag blir upprigtig eller ej.
Ännu en gång dröjde han, liksom för att tänka sig för.
— Om det alltid måste vara af stor vigt, återtog han derefter, för Sverige såväl som för Ryssland att känna de tänkesätt, som betinga eller leda våra vexelverkande politiska handlingar och förhållanden, så har dock detta aldrig varit så vigtigt som i närvarande stund. Hör på mig uppmärksamt. Hvarför påskyndade kejsarinnan freden i Wärelä? Hvarför ingick hon alliansen med Sverige af den 19 Oktober förlidet år[1]? Hvarför omfattade hon så varmt förslaget af en förmälning emellan konung Gustafs unge son och prinsessan Alexandra Paulowna? «Icke skedde detta blott för nöjes skull. Långt, långt derifrån. Alla dessa hennes närmande steg till Sverige föranleddes af två bjudande skäl. Det första af dem bestod i den aktning hon hyser för det svenska folket. Tro mig, när svenska kanonaden vid Fredrikshamn återljöd i Petersburg, och när ni med 190 skepp vid Svensksund slogo våra 230, så erfor kejsarinnan visserligen en stor smärta, men en smärta, som äfven kom henne att akta er. Nog af, hon älskar den tanken att i Sverige ega en vän och icke en fiende. Men hon hade äfven ett andra skäl. Den sinnesstyrka och den beslutsamhet, den kraft och det mod, hvarmed er aflidne konung besegrade alla de svårigheter han så ofta mötte under sin regeringstid, drog kejsarinnan till honom, långt innan han drogs till henne. Men om kejsarinnan är mägtig af sann vänskap, är hon äfven mägtig af en djup fiendskap; och må det förlåtas henne, att hon är en afsvuren fiende till den franska revolutionen. Nåväl, ifrån den första stund det blef fråga om en förenad nordisk armé emot Frankrike, stod den tanken för henne, att eder konung, aflidne Gustaf, vore den lämpligaste att uppträda i dess spets. Se der också det vigtiga skälet, som stadfäste och krönte det första. Men — försynen ville det icke så. Konungens plötsliga bortgång har förändrat mycket i dessa planer, dock icke allt. Om hennes förhoppning att se er konung uppträda i spetsen för en kombinerad armé måste uppgifvas, fasthåller hon likväl lika lefvande och upprigtig ännu i denna stund sin önskan att en gång se de unga tu förenade. Tror ni, Ehrenström, att jag nu är upprigtig?
- ↑ Alliansen var ingången på 8 år; i händelse af anfall, skulle Sverige och Ryssland bistå hvarandra, Sverige med 10,000 man, Ryssland med 16,000. Dessutom skulle Ryssland årligen till Sverige utbetala 30,000 rubler.
