Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/262

Den här sidan har korrekturlästs

258

En enda blick på utanskrifterna sade honom ifrån hvem de voro.

— Från kejsarinnan, utropade han, fattad af en glad öfverraskning, ah, ett till konungen och ett till mig personligen.

— Klaga således icke mera, min baron, öfver likgiltighet från min sida. Ni ser att äfven jag gör, hvad jag kan, ehuru vi gå olika vägar.

— Nu till konungen!

— Jag stannar qvar här för att betäcka er väg.




TJUGOANDRA KAPITLET.
Konungen.

Den medelpunkt, omkring hvilken denna tids alla partier i långsammare eller snabbare rörelser, i närmare eller aflägsnare kretsar svängde sig, utgjordes af en fjortonårig yngling.

Och hurudan var denne fjortonåring?

— Ers majestät får ej vidare göra några bajonettanfall här inne i rummet, erinrade grefve Gyldenstolpe, den omyndige konungens dåvarande guvernör, ni kan slutligen förstöra den der vackra statyn.

— Det är just det jag ämnar.

— Men ers majestät täcktes nådigst ursäkta att jag förbjuder det.

— Statyn är en bild af Brutus. Hvarför har man flyttat in den i mina rum? Hvarför har man då icke flyttat hit Ankarströms bild, min fars Brutus? Du förbjuder mig att förstöra den!

— Må gud straffa mig, om jag förbjuder något annat, än som afser er cgen nytta. Ers majestät måste för all del beherska sitt sinne.

— Nej!

— Ni gör er olycklig.

— Nej!

— Ni gör ert folk olyckligt.

— Nej!

Redan under den tid riksrådet friherre Fredrik Sparre var Gustaf IV:s guvemör, eller då ännu kronprinsen icke var mera än tre år, vaknade hos honom en »omättlig» böjelse att leka soldat, grenadier, skyltvakt, officer, att stå på post, exercera, marschera och slå på trumma, och denna hos barn vanliga, men för en man temligen simpla böjelse för det mekaniska eller rent handtverksmessiga inom krigsyrket försvann ej hos honom med åren, utan blef en passion, som beherskade honom hela hans lif. Vid tre år brukade han förvandla en fruntimmershalsduk till en soldatkappa, ett parasoll till ett gevär och en kullerstol till en skyllerkur; vid framskridna år var sjelfva tronen för honom intet annat än en sådan der kullerstol, vid hvilken han ännu lekte grenadier,