mål erfordrades emellertid lika litet då som nu. Man måste derföre stnna i den öfvertygelsen att dessa sekters ledare mera afsågo enskilda fördelar än något annat. Denna afsigt finnes också icke särdeles otvetydigt uttalad i den stricta observansens statuter.
Men låtom oss återgå till händelserna.
Talaren iakttog en stunds tystnad, blickande omkring sig.
— Allt i templet är för er bekant, började han åter med långsamt uttalade ord, I ären mästare af alla grader, och alla nycklar äro I edra händer. I hafven inkommit igenom 3, 5 och 7. I hafven framgått från J till B och sedermera uttagit de tre mästarestegen. I hafven suttit i det allra heligaste och varit betäckte med hvitt taft, hvaruppå en stjerna af guld och guldtrådar strålade. I hafven representerat Salomo i midten af templet, passerat icke blott rummet 3, der Salomo rådplägade, biträdd af den heliga trefaldigheten, utan I hafven äfven passerat morgonstjernans rum. I veten hvad de trenne J. som stå i flammande triangeln, betyda: treenigheten. I kännen byggmästaren på berget Abvon, Schiboleth, och veten att det var Stolkin, som fann förrädaren Abiram.
— Men I hafven dock icke funnit det ljus I sökten, och ingen har förmått att vidare upplysa er.
— Det ljuset, som är andarnes högsta ljus, döljes inom de högsta andars insegel intill den tid uppenbarelsebokens 16 kap. bestämmer. Armageddons dörrar skola dock snart öppnas, och den sjunde engeln uttömma sin gyllene skål. Den, som förstånd hafver, han höre och se!
— I stån vid det nedersta steget till ljusets högsta trappa; en gång skolen I stå på det öfversta. Ett månljus skall först gå upp öfver eder, för att inviga edra ögon att mottaga solljuset. Fursten af öster skall strida om eder med fursten af vester, och den senare vika för den förre. Det är en strid vid elfven Hiddehel, en sådan strid, som omtalas i Daniels 10 kap.
Efter en stunds tystnad här höjde talaren åter sin röst, men denna gäng ljöd hans stämma starkare och kraftigare.
Och under det han talade, sjönk månen i fondhvalfvet småningom ned, och solen höjde sig, men med allt mattare och mattare glans.
Och en dof åska började i detsamma att ljuda liksom på ett långt afstånd.
— Verlden är murad af hieroglyfer, fortsatte talaren. Detta veten I; men hvad hieroglyferna antyda, anen I endast.
— Skapelsens historia är ej afslutad för eder. Verlden hvilar ännu i dag för er uti rymdens oändliga famn, liksom en död i sin kista. Uppståndelsen är den andra skapelsen och förklaringen är den sista.
