Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/324

Den här sidan har korrekturlästs

320


TJUGOFEMTE KAPITLET.
Katastrofen.

Under minderårighets-regeringen såg den unge konungen sällan några andra hos sig än sin närmaste omgifning. Det väckte derför icke obetydlig förundran, då han en dag tillkännagaf sin önskan att en bestämd afton mottaga i sina rum icke allenast den kungl. familjens medlemmar, utan äfven hofvet i allmänhet och en och annan, tillhörande de högre embetsmannakretsarne.

Denna befallning var någonting så ovanligt, att den satte nyfikenheten i största rörelse. De, som endast sysselsatte sig med politiska ämnen, förestälde sig en politisk orsak till denna inbjudning; då återigen de, som blott lefde för dagens flygtiga nöjen och intryck, hoppades att något af Gustaf III:s glada hoflif åter skulle upplifvas.

Alla öfverensstämde deri, att Gustaf den senare tiden, mera sluten än någonsin förut, tycktes ha grubblat öfver en hemlighet, utan att likväl någon förmådde utleta, hvari den egentligen bestod.

Man berättade för Armfelt, att Reuterholm dragit föraktligt på munnen, då man talat om denna fest, och Armfelt begaf sig genast till Gustaf.

— Ers majestät vidhåller ju sitt beslut, att fordra codicillens erkännande.

— Jag har ej glömt någonting.

— Begagna då tillfället af denna fest. Edra vänner skola troget omgifva er.

Man berättade för hertigen och Reuterholm, att Armfelt skämtat på deras bekostnad vid ett samtal om den blifvande festen, och hertigen hastade äfven till Gustaf för att vinna upplysning.

— Man talar så mycket om denna tillställning, yttrade han. Tillgif er farbror, om han önskar att få veta, huruvida några hemliga planer gömma sig derunder?

Gustaf stirrade på hertigen.

— Vill ni göra mig en tjenst? frågade han.

— För all del, tvifla ej derpå.

— Jag har då något att begära af er, som jag i morgon skall närmare förklara.

Hertigen kunde ej undertrycka sin förundran; men Gustafs begäran tycktes likväl vara af allt för liten betydelse för att kunna vägras.

— Och om jag samtycker till hvad ni önskar.

— 5å skall jag visa, att jag kan vara tacksam.

Man berättade, att ryske ministern grefve Stackelberg hade under