— Nå-å?
— Att han påstod sig känna mig och gaf mig allt för tydliga vinkar om att han också gjorde det; att han bad mig besöka den öfre våningen i mitt palats en viss afton, då jag skulle få se ganska underbara saker.
— Jag erinrar mig allt det der.
— Men jag har icke berättat för dig, att jag äfven på utsatt tid besökte öfre våningen.
— Du gjorde det, och fann naturligtvis ingenting. Han hade skämtat med dig.
— Långt derifrån. Men jag skall berätta det en annan gång. Det finnes säkerligen ganska underbara saker, som icke vi förmå förklara. Från denna stund har emellertid den der okände karlen stått för mig såsom en besynnerlig, nästan hemsk dröm. Jag har också erinrat mig allt mer och mer hans utseende och hans ord. Han sade sig ha sett mig på slottet, utan att jag kan påminna mig det; han sade att vi åter skulle träffas snart.
— Men det har ju ännu icke inträffat?
— Det har inträffat, Hedvig. Om jag ej såg allt för orätt, var det nämligen han, som mottog mig, då jag nyss skulle stiga ur vagnen.
— Säkert misstager du dig. Då man är uppskrämd, är fantasien liflig.
— Jag igenkände samma kappa, samma bleka ansigte, samma skarpa, eldiga blick.
— Och om det också skulle vara samme person, så är ju det icke af särdeles vigt. Tro mig, han är ingen trollkarl.
— Hvad veta vi?
Och Sofia Albertina sänkte sina vackra ögon till golfvet.
— Du skall veta, fortsatte hon, att han, innan han lemnade mig den der natten, då jag träffade honom på söder, tog på sätt och vis ett löfte af mig.
— Han sade, att vi skulle återse hvarandra här på slottet, och att jag skulle igenkänna honom på en ring med ett kors i en röd karniol.
— Och löftet, löftet?
— För den tjenst han visat mig, begärde han att jag skulle visa honom en återtjenst.
— Och du lofvade det?
— Jag vägrade ej.
Prinsessan hade ej hunnit längre, då en person stannade på tröskeln till salongen. Vid åsynen af honom bleknade hennes kinder, och hon fattade med en häftig oro hertiginnans arm.
— Se dit, hviskade prinsessan.
— Hvad skall jag se på?
— Ser du så blekt det der ansigtet är?
— Blekt?
