346
Vincent vände sig till prinsessan, som afvaktade tillfället att uppfylla sitt löfte.
— Ers höghet, är ni beredd att verkligen göra mig en tjenst?
— Ja, min herre.
— Begif er då dit in i kabinettet.
— Dit?
— Ni skall der träffa konungen, er brorson, hertigen, er bror, och Armfelt.
— Hvad skall jag göra der?
— Ni skall lemna Armfelt denna karniolsring.
— Intet annat?
— Om han frågar er om någonting, behöfver ni blott svara Aachen. Ni nekar mig ju icke att uppfylla denna bön?
Prinsessan dröjde en stund, betänksamt betraktande ringen.
— Jag går, svarade hon derefter.
När hon framkom till kabinettsdörren, ville drabanten hindra henne att gå vidare, men för en befallande åtbörd drog han sig tillbaka, och hon steg in.
Utan att någon kände hvad Vincent yttrat till prinsessan, hade tilldragelsen ej undgått att göra ett visst uppseende. I följd af omständigheterna för ögonblicket spände den ännu mera uppmärksamheten. Man talade och hviskade icke nu, endast blickarne möttes frågande. Otålighet lästes i alla anletsdrag. Tystnaden var qväfvande.
Framför allt var detta fallet med det reuterholmska partiet. Det var nedslaget, emedan det trodde sig öfvergifvet och förloradt.
Armfelts vänner deremot förtröstade på sin chefs lycka och talang. De stodo för nära segern, att ej i förväg njuta af den.
En qvart — en halftimme gick.
Dörren sprang åter upp till kabinettet. Då den öppnades, klappade hvarje hjerta. Man skulle nu få veta, på hvad fot man stod till hvarandra.
Konungen utträdde först, ledande prinsessan vid sin hand. Af hans utseende kunde man ej sluta någonting. Men tätt efter honom följde hertigen, och vid sidan af honom gick Armfelt.
Man behöfde endast kasta en flygtig blick på dem för att gissa till förhandlingens resultat. Hertigen såg stolt och segrande ut. Armfelt nedslagen, modfäld och vacklande.
Deras utseende var af alldeles motsatt egenskap emot hvad man hade väntat sig.
Då Reuterholm märkte uttrycket i hertigens ansigte, höjde han sitt hufvud. Ett motsatt förhållande inträffade med Armfelts vänner. Han behöfde icke för dem beskrifva sitt nederlag; det stod att läsa i hans anletsdrag.
— Hvad betyder denna förändring? frågade Reuterholm, så snart han blef allena med hertigen.
— Jag har haft en lysande framgång.
