376
— Men huru kommer det sig att man aldrig träffar er och Vincent tillsammans?
— Verkligen? Har ni ej gjort det?
— Om man betraktar er noga, baron, då ni tror er obemärkt, är det en förvånande likhet emellan er och Vincent.
— Naturen roar sig med sådant der ibland.
— Man lemnade mig en karniolsring i går afton, och jag erinrar mig att jag sett den begagnad både af er och Vincent.
— Är det möjligt?
— Innan man öfverlemnade den till mig, bar Vincent den på sin hand. Han har — ah, förlåt mig, baron — hvad ser jag — han har också, alldeles som ni, en vårta på samma finger.
— Ni har ypperliga ögon, herr baron.
— Ännu en fråga, min herre. Med posten i dag har jag erhållit en skrifvelse från Altenburg. Man känner er väl der.
— Tror ni det?
— Önskar ni veta, hvad min korrespondent berättar om er?
— Hvarför icke? Han narras väl ej?
— Långt derifrån. Han säger att ni och Vincent äro samme person; att ni under diplomatiens täckelse döljer enskilda afsigter.
— Och det berättar er korrespondent?
— Som ni sjelf kan se. Nåväl, hvad skall jag tro, min herre?
— Hvad ni behagar, herr baron.
— Den karniolsring, som prinsessan lemnade mig, var från er
Weisenburgs ögonbryn rynkades. Armfelt fortfor:
— Hvem är ni?
Det sista leendet försvann från Weisenburgs ansigte.
— Hvem är furstinnan Raszanowsky?
Weisenburgs uppsyn blef allt mer och mer hotande.
— Huru har ni bekommit karniolsringen?
En blixt glänste och försvann i Weisenburgs ögon.
— Hvad vet ni om Wanja, min herre?
En hastig rörelse skakade Weisenburg.
— Det anar mig att alla dessa frågor löpa tillsammans hos er. Förklara er!
Fröken Rudensköld befann sig i ett rum, som endast var afstängdt från den salong, hvari detta samtal fördes, genom en tunn brädvägg. Hvarje ord nådde således hennes öra. Hon begrep också nu, på hvad sätt Weisenburg ville uppfylla sitt löfte att låta henne få kännedom om allt.
— Ni önskar således verkligen att närmare lära känna mig?
— Jag har föresatt mig att ej lemna er, förr än jag gör det.
— Och ni har ej flera skäl till denna föresats, än ni redan sagt.
— Och om så skulle vara?
— Låt mig höra dem alla. Då ni fordrar, att jag skall vara upprigtig emot er, är det billigt, att ni äfven är det emot mig.
— Erinrar ni er, att ni spådde mig en afton hos prinsessan?
