— Denna skriftvexling, fortsatte Vincent.
— Hertigen och jag hafva brefvexlat många år, men du kan ej hafva dig någonting bekant derom.
— Men om likväl denna skriftvexling nu befinner sig i…
Han stannade här, liksom för att gifva akt på hvad verkan hans ord skulle göra på Reuterholm. Det var också omöjligt för denne att längre dölja sitt inre. Ansigtet fick ett uttryck af plågsam nyfikenhet, af frågande ängslan, lifligt målande den del han tog i ämnet.
— I hvems händer menar du?
— I Armfelts.
— Skulle det vara möjligt? Ah, men nej! du bedrager mig. Denna skriftvexling finnes ej mera. Den är lågornas rof.
— Men om ni misstager er deri. Om Armfelt skulle ega den, medger ni då ej, hr baron, att både hertigen och ni ligga mera i hans än han i er hand?
Reuterholms utseende förvreds af plågsamma föreställningar.
— Denna skriftvexling, framlagd inför allmänheten, tillade Vincent med obevekligt lugn, skulle ge anledningar till långt vigtigare slutsatser, än måhända sjelfva orden innehålla.
— Åh!
— Denna skriftvexling, fortfor han vidare nästan med grym stränghet, kan betraktas som det fröhus, hvarur de senare årens händelser uppvuxit och knutit sig till den frukt, hvaraf ni nu äter.
— Hvilken frukt?
— Den förbjudna frukten.
— Tala tydligare, min herre.
— Denna frukt, som man skulle kunna kalla, tillade Vincent med orubblig köld, 1792.
Det vore svårt att beskrifva, hvad Reuterholms ansigte uttryckte i denna stund. I detta enda ord… nittiotvå… låg så mycken betydelse, full af förödmjukande anklagelse, att äfven om den saknade allt berättigande, den kunde böja en stoltare man än Reuterholm.
— Sedan 89 har jag ej deltagit i fäderneslandets angelägenheter. Du vet att jag har varit utrikes. Jag har ingenting att göra med de händelser, hvarom du talar.
— Judas tvådde äfven sina händer.
En våldsam, men kufvad rörelse skakade Reuterholms inre. Måhända skulle han krossat denne man, som vågade trotsa honom, om han ej behöft honom nu mera än förut.
— Ni är min fiende, herre; förglöm er icke!
— Ni misstager er äfven nu; jag är er vän, er politiske vän. Förstå mig rigtigt.
— Vän, ah! en vän begagnar ett annat språk.
— En redlig vän smickrar ej, men ställer hvarje sak på sin rätta plats. Vill ni ännu våga en dust på lif och död med Armfelt här hemma i Sverige?
