Skymfad och hånad af de vilda hoparne, har ingen brottsling gjort ett gräsligare intåg i Paris, än det konungen gjorde på femte dagen efter sin flykt.
Redan från början af 1790 hade man haft underrättelser om att de franska emigranterna dels vid de europeiska hofven arbetade för åstadkommandet af en koalition emot Frankrike och dels äfven för att inom landet söka framkalla en kontrarevolution.
Man erfor nu att de gjort Coblenz och Worms till härdar för sina ränker. Omkring ett 60,000-tal ansågs uppehålla sig i de rhenska och nederländska provinserna.
Den allmänna öfvertygelsen, att konungen och drottningen stodo i hemlig förbindelse med dessa emigrantrörelser, ökade förbittringen emot dem.
Den kungliga magten suspenderades nu.
Jakobinerklubbens inflytande blef allt större. Benämningen »sans culotte» — byxlös — uppkom vid denna tid. Gatorna blefvo allt mer och mer valplatser för ständigt återkommande tumult.
Kejsar Leopold den andre af Österrike, drottningens af Frankrike broder, följde med djupt deltagande de olyckor, som hopat sig kring den franska konungafamiljen.
Öfverläggningar och aftal egde rum mellan honom och andra magter i Padua den 6 Juli 1791 och slutligen i Pilnitz den 27 Aug., samma år.
Från Padua utfärdade kejsaren en rundskrifvelse till alla europeiska hof, hvari han uppfordrade dem att gemensamt förklara, det de ville göra konungens af Frankrike sak till sin egen, samt med förenade krafter hämma allt våld han lede, och icke längre fördraga upprorets framgång.
I Pilnitz, der kejsaren af Österrike och konungen af Preussen sammanträffade med hvarandra, lofvade de emigranterna, hvilka hoptals der infunnit sig, väpnadt bistånd. Manifest utfärdades äfven härifrån till de öfriga magterna, och flera af dem anslöto sig äfven. Kejsarinnan Catharina af Ryssland och konung Gustaf den tredje af Sverige uttalade bland andra öppet sina sympatiska afsigter.
Redan i Juni månad samma år uppehöll sig konung Gustaf af Sverige en tid i Aachen, man uppgaf för att sköta sin helsa, men i sjelfva verket dertill endast och allenast föranledd af tilldragelserna i Frankrike och de planer, som då upptogo hans tankar.
Konungens vistande i Aachen var samtidigt med den franska konungafamiljens företagna flykt från Paris. Afsigten var väl, att Gustaf skulle med öppna armar möta Ludvig vid gränsen.
Konungens uppträdande i Aachen tilldrog sig för öfrigt allas, såväl monarkernas som folkens, uppmärksamhet.
Kärlek och hat kommo honom der till del, allt efter som man tillhörde den ena eller den andra af de åsigter, som sig emellan då delade verlden.
