började betrakta saken, efter sin konung emottagna arf, att, äfven i den mån han förmådde, söka arbeta i samma rigtning som han.
Han uppstälde också nu för sig såsom en ganska bestämmande fråga, hurudana verkligen samtidens monarker voro? Egde de egenskaper, som motsvarade tidens behof? Voro de ej annat än, såsom diplomaten hade förklarat, politiska mannequiner, krönta egoister, stora vällustingar? Denna fråga hade aldrig trängt sig på honom så oemotståndligt som i denna stund. Han hade måhända också aldrig förr så insett dess stora vigt och betydelse, som han nu gjorde. På dess besvarande berodde ju nu så oändligt mycket.
I öfverensstämmelse härmed fattade Armfelt det beslut att, med Aachen till hufvudstation, förflytta sig än hit och än dit, allt efter som omständigheterna kunde bjuda.
Resan stäldes således i första rummet till Aachen.
Anländ dit, föll det sig för honom så naturligt att taga in i samma hotell, som konung Gustaf bebott under sitt vistande der.
Minnet af den aflidne monarken följde och ledde alltjemt hans steg.
Få dagar torde hafva förgått, som han ej rådgjorde med det samma.
Aachen[1] erbjöd en lysande och storartad anblick.
Redan kändt i romarnes tid för sina varma bad, har Aachen genom många århundraden fortfarande bibehållit sig såsom en samlingspunkt icke endast för dem, som för helsans återställande vallfärdade dit, utan äfven för en hel del af den rika och glada verld, som sökte förströelse. Få badorter hafva haft en så mägtig både uråldrig och modern dragningskraft som Aachen. I dess bad sökte redan Julius Cæsar förnyad helsa och ny kraft. Man har ännu qvar der ett fullständigt romerskt bad. Det var emellertid Carl den store, som grundlade stadens egentliga verldsrykte. Man antager att kejsarens vagga stod der; det säkra är, att hans graf der är belägen. Aachen var och förblef alltid hans älsklingsstad, hans gunstling. Genom den frihet dess invånare tillerkändes, frihet från krigstjenst och statsutgifter, utvecklade sig tidigt dess industri och blomstrade dess rikedom upp. Friheten gaf här, såsom öfverallt, väckelse och lif till en storartad utveckling. Det var äfven i Aachen som protestantismen utbytte sina första kanske kraftigaste hugg mot katolicismen[2].
Stadens mest storartade monument från sin, som man väl kan säga,
- ↑ Stadens namn, Aachen, Aquæ Granæ, härflyter från ett Apollos binamn, Granius, som tillades honom såsom helsans skyddsgud. Det franska namnet Alx-la-Chapelle härflyter återigen derifrån, att konung Pipin firade sin julfest i något kapell der 1765.
- ↑ Vid förf:s besök 1857 i Aachen utgjorde protestanternas antal i rund summa 4000.
Napoleon den förste berättigade protestanterna 1806 att uppföra en egen kyrka.
