en sol, hvars alla strålar beteckna de män eller flertalet af dem, hvilka såsom filosofer, vetenskapsmän, historieförfattare, naturforskare, statsmän och politici bidragit att på ett eller annat sätt genomgripande förändra tidehvarfvets verldsuppfattning, samhällsbegrepp och allmänna tänkesätt. Visserligen stråla de ganska olika, dessa män, en del lysa med den renaste glans, en annan med irrskenets och en tredje såsom droppar af blod. Men lika mycket likväl huruledes de verkade, i århundradet ingrepo de alltid mägtigt. Och med den orden, inom hvars högsta areopag eller sanctuarium vi nu befinna oss, förhöll det sig väl så, att den i sitt stamträd icke försköt någon, som på hvad sätt det än månde ha varit — vare sig med ren eller oren hand — bidragit att vända det verldshistoriska bladet eller, ännu i den stund vi skildra, bidrog dertill.
På sidorna och bakom den upphöjning, hvarpå Vincents stol står, ser man äfven symboler af underbar och egendomlig art.
Tillhopa bilda de en båge, halft omslutande honom, äfven den utstrålande såsom en sol. Såsom Vincent sitter, utgör han dess centrum. Öfver solen blixtrar en krona med sju spetsar, hvarje spets krönt med en stjerna.
Denna sinnebild innebär tanken på en universal-monarki, hvilken genom solen skulle regera verlden.
På venstra sidan om solen synes Jupiters örn, med ögonen fästa på Vincent, vingarne halflyfta till flygt och en blixt i sin ena klo. Han tyckes nästan vänta på en vink af Vincent, om han skall spänna vingarna till flygt eller kasta sin blixt på någon förtappads hufvud. Till höger ser man en arm höja sig liksom upp ur jorden, i hvars hand ett jordklot hvilar. Det skall betyda, att all verldslig magt uppbäres af och hvilar i de understa lagrens hand. På venstra sidan ser man vidare en pyramid. Öfver pyramiden glänser en måne; under den har man fyra hjul. Pyramiden föreställer samhället, månen att samhället lånar sitt ljus från solen, och hjulen att samhället aldrig kan stå stilla, utan måste röra sig för att lefva. På högra sidan, och motsvarande denna pyramid, ser man en kolonn, afbruten upptill. Det afbrutna stycket ligger likväl vid pelarens fot. På sjelfva pelaren ser man ett H och blver det ett A. Pelaren symboliserar arbetet, som ännu alltjemt fortgår. Den afbrutna delen vid foten betecknar hvad som ännu återstår. Bokstafven H med sitt A deröfver betyder Hiram-Abif, den dödade mästaren, det förkrossade ordensförbundet, som dock ännu lefver och blott behöfver deltagande och hjelp för att åter uppstå.
Vid Vincents fötter ligger ett brutet kors och ett brutet svärd.
Uppropet har härunder fortgått. Tyst! Vårt eget fädernesland nämnes i detta ögonblick.
— Sverige? ljöd frågan.
En man reser sig dervid upp och nämner sitt namn, hvilket vi dock af grannlagenhet ej här vilja återgifva.
— Frankrike — Philip af Orleans.
Alla reste sig upp, då han nämde sitt namn.
