uppgift att störta alla välden på jorden, tronens såväl som altarets, konungarnes såväl som presterskapets, såsom numera stående i strid mot guds och naturens enkla ordning, samt att på deras ruiner bygga sitt eget, d. v. s. de naturliga lagarnes välde.
Förbundet dyrkade uteslutande gnostikernas gud: förnuftet. Öfver hufvud trodde väl hela den dåvarande bildade verlden knapt nog på något annat. Den högtidliga festen i Notre-Dame 1793, då det franska folket, och i spetsen för det sjelfve biskopen i Paris, Gobel, afsade sig kristendomen och antog förnuftets religionsdyrkan, var väl också ingenting annat än en naturlig slutföljd deraf.
Ordföranden inom förbundet bar namnet Adam, och den, som införde recipienten, kallades sanningen.
Förbundets sociala uppgifter torde temligen fullkomligt ha blifvit återgifna af ett program till folket, som triumviratet Baboeuf, Drouet och Lagnelot vid den tiden utfärdade.
»Lagstiftare, styresmän, I rike, I egendomsherrar, hörer, hvar och en för eder, — heter det i detta program, — hvad vi hafva att förkunna eder. Vi äro alle jemlike. Välan, vi begäre att hädanefter få lefva och dö så, som vi äre födde. Vi önska antingen en verklig jemlikhet eller döden. Sen här, hvad oss göres behof, och vi skola vinna denna verkliga jemlikhet, kosta hvad den vill. Olycklige de, som sätta sig emot hvad vi söke. Olycklig den, som vill hindra framgången af vår nu uttryckta önskan. Revolutionen i Frankrike är endast ett förebud till en vida större, vida mägtigare, som skall varda den sista. Vi gå in på att vända allt upp och ned, att krossa och förstöra allt, endast vi derigenom kunna fästa oss vid jemlikheten. Må, om så fordras, alla konster, alla vetenskaper förgås, blott den verkliga jemlikheten står oss till tjenst.»
»Lagstiftare, styresmän, rike och obarmhertige egendomsherrar! fåfängt bjuden I till att utropa våra heliga bemödanden för likgiltiga, i det I sägen: de söka endast frambringa denna lex agraria, som redan flere resor före deras tid blifvit påkallad. Tigen, smädare! vi syfta åt något vida högre och rättvisare: gemensam egande rätt. Bort med all enskild rättighet till jord och mark! Jorden tillhör ingen. Vi återfordra den, vi vilja införa ett gemensamt åtnjutande af jordens goda, dess alster tillhöra alla menniskor. Försvinne då en gång dessa stötande skilnader emellan rika och fattiga, höga och ringa, herrar och tjenare, styrande och undersåtar! Måtte hädanefter ingen annan skilnad än ålderns och könets ega rum ibland menniskor!»[1]
De många ämnen, som från olika håll tränga sig på oss i detta
ögonblick, tillåta oss icke att i hela dess utsträckning anföra Vincents tal,
utan nödga oss att här återgifva det i det största möjliga sammandrag.
- ↑ Babouef har sjelf tryckt denna handling.
