Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/127

Den här sidan har korrekturlästs
123

masken fallit och en dödskalle i hela sin nakenhet grinat emot samhället och emot den s. k. bestående ordningen. Vår korrespondenskedja knyter sig, sade han, i alla rigtningar omkring verlden, och springer åter tillhopa i min hand. Af alla tilldragelser under förbundets utvecklings- och verksamhetstid har ingenting så kraftigt kunnat knyta dess medlemmar tillhopa och så eldat deras brinnande beslutsamhet till styrka och enhet, som de med 1785 och 1786 började förföljelserna. Fredrik den andre[1] har vida mera gagnat vår tids filosofi såsom dess slutlige fiende, än såsom dess tidigare vän. Illuminatismens förföljande och de straffdomar, som i och med detsamma hotade alla hemliga förbund, blef till en lefvande brandfackla inom hvarje bröst. Först i farans kors-väg vidgar sig menniskohjertat till hela sin kraft. Först i striden för lifvet springer en tanke med en herkulesklubba fram i hvarje själ. Vi hafva att tacka Fredrik den andre för mycket. Hans namn strålar äfven bland de våra. Förföljelserna kommo och de opererade starren, och alla ordnar igenkände hvarandra genast såsom bröder. Den förening och den sammansmältning, som ditintills förgäfves eftersträfvats, blef nu helt naturlig. Illuminatismen uppgick i jakobinismen. Det var det första stora steget. De andra följde af sig sjelfva. Och i närvarande stund strålar solen öfver dem alla. Stora förbindelser fästa oss vid Frankrike. Detta land ligger såsom ett hyende under solens fot. Frankrike sår och skördar på en och samma gång. En broder ibland oss från detta land förtjenar vår beundran. Då Philip af Orleans utfärdade från den stora parisiska östern sitt manifest, hvari han kallade hela Europas alla ordnar att offervilligt och trofast sluta sig tillhopa i revolutionsarbetet, betogs man af en hänförelse, som om man på en pång återfunnit det förlorade, af alla sökta ordet[2].

Fredrik den andres uppmaning till förföljelse och Orleans’ uppmaning till sammanslutning blefvo den negativa och positiva elektriska strömbrytning, som kom alla att förena sina krafter i en enda blixt. Sålunda kunde vi redan då bestämma den första stora explosionen till den 14 Juli 1789[3].

Vincent framhöll härefter alla de förhoppningar, som han fäste vid revolutionen.

Han bebådade att en ny sol skulle uppgå öfver verlden ur de

  1. Konung Fredrik den andre uppmanade hofvet i Bayern att förfara strängt mot illuminaterna. Han upplefde dock ej förbundets fullständiga blottande. Illuminaternas handlingar, ehuru till väsentlig del kända från 1785, blefvo likväl först upptäckta den 11 och 12 Oktober 1786, och konung Fredrik dog den 17 Augusti.

    Skulle någon önska att taga fullständigare kännedom om illuminatismens väsende och afsigter, få vi hänvisa till förbundets, af regeringen i Bayern samlade och till trycket befordrade handlingar, under titel: Ecrits originaux de L'Ordre et de la Secte des illuminés.

  2. I detta manifest uppmanades alla loger att träda i förbund med hvarandra för att med förenade krafter bereda revolutionen framgång, värfva åt den anhängare samt på alla möjliga sätt och vis utbreda dess läror.
  3. Bastiljens stormande.