ministern, general Acton, född i Besançon af irländska föräldrar, samt uppfostrad i Frankrike, styrde hon allsmägtigt landet.
Konung Ferdinand sjelf sysselsatte sig uteslutande med att jaga och framför allt med att fiska.
De innerligaste slägtskapsband fäste drottning Maria Carolina vid Österrike och Frankrike. Hon var dotter af österrikiska kejsarinnan Maria Theresia och syster till den olyckliga drottning Marie Antoinette af Frankrike.
Såsom en ganska naturlig följd af dessa slägtskapsförhållanden upplöste neapolitanska regeringen småningom alla äldre förbindelser med Spanien och slöt sig i stället till Österrike och — med anledning af revolutionen — slutligen äfven till England.
Vid den tid, då England förklarade Frankrike krig, ingicks nämlgen emellan kabinetten i London och Neapel en hemlig subsidietraktat.
Efter detta mellan England och Neapel ingångna fördrag, blef föräållandet dem emellan ovanligt tillmötesgående och godt.
Med otålighet afvaktade man att den engelska armadan skulle lyfta ankar och löpa ut till sjös. Dermed gick det likväl ej så särdeles fort. Först den 14 Juli hissade amiral Howe sin hvita amiralsflagga på den för kanalen bestämda flottan. Samtidigt hisade amiral Hood flaggan på den till Medelhafvet destinerade. Båda dessa amiraler hade såsom grånade sjöbussar ett stort anseende. Till ålder lika gamla — blott två års skilnad — hade de på ett ärorikt sätt städse deltagit i alla de idrotter, som under loppet af nära ett sextiotal af år häfdat och fräjdat Englands välde öfver hafven.
Under det att Howe blokerade Brest och beherskade kanalen, bemägtigade sig Hood i förening med spanske amiralen Langala den 27 Augusti Toulon. Alla magter väntade sig mycket af dessa expeditioner.
De båda Siciliernas konungarike, hvars hufvudstad, Neapel, vi nu närma oss, hade ännu ej haft några känningar af kriget.
Medborgaren Maret utnämdes i Juni månad till franska republikens minister i Neapel efter medborgaren Makau, som då afträdde.
Med amiral Hoods uppträdande i Medelhafvet blef, ehuruväl en viss diplomatisk slöja alltjemt kastades deröfver, förhållandet emellan de båda magterna ännu förtroendefullare.
Premierministern Acton stod från denna stund också i personliga förbindelser med amiralen. Alla de tjenster, som de under för hand varande förhållanden kunde visa hvarandra, föllo sig äfven ganska naturligt.
Acton visste allt för väl att Frankrike hade sina ögon stadigt fästa på allt, hvad han företog sig. Spioneriet har alltid varit hemmastadt i Italien och var det vid denna tid måhända mer än någonsin förr. Acton, som hade hvarjehanda politiska planer och intriger för sig, hade derför begärt af Hood, att han skulle sända honom en beslutsam, pålitlig, modig och ung man af sina officerare, för att i förekommande fall hafva till sitt förfogande.
