Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/168

Den här sidan har korrekturlästs

164

Då vi nu, med att helsa Neapel, fortsätta detta arbetes romantiska tåga, har något mera än ett år försvunnit, sedan vi lemnade Aachen.

Vi befinna oss nu i Oktober 1793 eller vid samma tid, som drottning Marie Antoinette förflyttades från Tempeltornet till Conciergeriet.




Utanför en af Medelhafvets vackraste öar, den af oliver och oranger krönta ön Capri, belägen på omkring aderton mils afstånd från Neapel, låg en flottilj med slappa, liksom slumrande segel.

Flaggan, hvilken flämtande och matt stundom utvecklade sig från masttopparne, skimrade i skiftande färger. Röda kors skuro dukens hvita och blåa fält.

Det var engelska medelhafs-flottan under amiral Hoods befäl, hvars segel glänste på höjden utanför Capri.

En vind krusade likväl snart den hvilande vattenöknen. Seglen svälde också genast ut, och med stolthet utvecklade sig Albions segerlystna flagga, nästan liksom suckande i vinden efter tillfälle att få slunga döden ur tusende eldgap, öfver hvilka hon svajade, och ännu en gång visa sitt herravälde öfver hafven.

Långsamt skred flottiljen från sin plats utåt hafvet och försvann småningom vid horizontens rand, men under tiden hade ögat fått ett nytt föremål, ehuru af obetydligare beskaffenhet, att fästa sig vid.

En mindre båt passerade Capri. Redan länge hade den endast synts såsom en svart punkt, hvilken rörde sig på den spegelklara vattenytan i motsatt rigtning mot flottiljen.

Starkt bemannad, flög den lilla farkosten med pilens snabbhet fram. Ett par mindre segel, understödda af aderton årblad, voro de vingar, hvarmed den i ilande fart tycktes vilja täfla med vinden; och för hvarje ny vindpust ökade sig täflingsstriden, och för hvarje årtag regnade kristallklara perlor från årorna, under det att en kil af skummande silfver forsade framför fören.

Akterut i båten satt en ung man. Han var vårdslöst insvept i en kappa, under hvilken han bar en röd uniform med svarta uppslag, broderade med guld. På hufvudet hade han en låg trekantig hatt med kokard.

Öfver hans hufvud gungade den engelska flaggan; och om man också icke af den kurs, han styrde, kunde sluta till att han kom från den lilla eskadern, förstod man det af hans drägt och af flaggan.

Då han passerade förbi Capri, betraktade han ön genom en utdragen kikare.

Omgifven af lodräta cyklopiska klippmurar, är ön endast tillgänglig från en enda punkt. Tiberius omskapade här en vildmark till ett Olympos för sina vällustiga drömmar. I parkerna uppreste han altaren åt Venus och Bacchus, och sitt hof förvandlade han till en fristad för nymfer. Af öns namn gåfvo också hans samtida honom epitetet Capricus.