188
ligheter dagligen kunde inkomma genom hans dörrar, han likväl icke utsläppte någon enda af dem, utan begrof dem visligen inom sig. Hans prat — och tungan gick jemt — inskränkte sig till att rekommendera honom sjelf och hans hus. Hans tunga kunde sägas vara en lefvande matsedel eller vinlista, allt efter som omständigheterna bjödo. Hans tystnad rörande sina kunders görande och låtande var också allmänt känd, hvadan han äfven i denna på korsande intriger så rika stad förvärfvat sig ett anseende och förtroende, som gjorde, att alla partier funno sig väl der, utan att ens veta af hvarandra.
Då Moriconi lemnade Williams, inträdde dennes uppassare.
— Stäng dörren väl, tillsade honom Williams.
Så snart det var verkstäldt, gjorde uppassaren front och ställningssteg.
— Verkstäldt, herr löjtnant! rapporterade han.
— Har du talat vid någon der nere?
— Endast vid en enda.
— Och denne ende?
— En den lilla täckaste och gladaste flicka i verlden; Stephania, en rigtig sirén, herre, värdens dotter.
— Du känner min vilja att icke bli föremål för något prat och sqvaller.
— Stephania har ögon, herr löjtnant, som komma en att glömma allt annat, utom henne sjelf. Jag har en hel qvart blott tänkt och talat om hennes utseende. Gud signe så'na ögon, herr löjtnant; de glänsa rigtigt som en norrskensnatt.
— Godt. Du såg svenska flaggan, som svajade öfver den der speljakten, hvilken vi passerade?
— Skulle jag ej se den! Ni helsade, ni, herre; jag tordes ej röra mig ur stället, utan satt som en mumie. Man måste vara på sin post, tänkte jag.
— Prinsessan Sofia Albertina från Sverige uppehåller sig för närvarande här; jag erinrar mig också, att innan vi lemnade Stockholm, talade man redan om att hon ämnade företaga en längre utrikes resa. Utan att blifva blottstäld, önskar jag veta, hvar hon bor, och hvilka af hennes hof, som åtfölja henne. Skulle du, ah, den der Stephania, vänd dig till henne. Kanske hon kan upplysa om hvad jag önskar. Du förstår.
— Bevars, jag förstår. Skall ske på stunden.
— Icke så brådtom. Tag upp civila kläder. Så der ja! Sök upp utposten vid stranden och säg till, att han infinner sig en stund före klockan elfva i afton vid arsenalsdammen. Bed honom vara beredd på hvad helst, som hända kan, men ej röra sig af stället förrän efter vidare ordres. Också du gör dig färdig att följa mig vid första vink. Då du lemnar hamnen, så skaffa dig reda på någon handelsbod, der man får köpa kläder. Jag vill hafva två bruna kappor och
