Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/195

Den här sidan har korrekturlästs
191

— Under hvad namn känner er värden?

— Jag kallar mig Zamparelli, Anton Zamparelli.

— Och om det lyckas er att gripa honom i natt; hvad sedan.

— Abrusserna hafva många gömställen. Farväl! Vi träffas i morgon. Glöm ej depescherna.

Adlerstjerna tog vägen ut genom en af spalieröppningarna inåt gården, följd af den främmande, munklike mannen i kapuschongen.

Kapuschongen var något tillbakaskjuten och ansigtet blottadt; det var allvarligt och nästan blekgult, och de eljest kalla ögonen flammade. På sidan om pannan nedföll ett svart och rakt hår.

Så snart Williams fick se honom, var ett utrop nära att komma öfver hans läppar. Men han drog sig tillbaka inät rummet och betvingade sin öfverraskning.

— Vincent, mumlade han dock emellan tänderna.

Det var likväl mindre Vincents närvaro än hans som det tycktes vänskapsförhållande till Adlerstjerna, som förundrade Williams.

Williams hade anmärkt någonting dystert, nästan hemskt i Vincents utseende; ett drag af vild och sluten bitterhet och hat, som han ej förut sett. Denna omständighet, jemte hans närmare bekantskap med Adlerstjerna, förskräckte Williams.

Han beslöt att på allt sätt söka bevara sitt incognito och i tysthet utforska, hvad som tilldrog sig omkring honom.




ELFTE KAPITLET.
Första natten i Neapel.

Williams begaf sig i god tid till sin bestämda post. Under vägen, densamma, som han redan förut tillryggalagt, hade han tillfälle att närmare betrakta lifvet i Neapel. Redan vid hans ankomst förvånade honom rörelsen och vimlet på gatorna. Ännu mera förvånades han deröfver nu. Solen hade gått ned. Aftonen var redan långt framskriden; men gatorna voro mera öfverfylda af promenerande nu än förut.

Det verkliga lifvet börjar i Neapel först med den svalkande qvällen. Allt omkring honom tycktes också ega sin tillvaro endast för att njuta och glädja sig. Ur alla portar strömmade menniskor nedåt till Chiaja, St. Lucia, Molo eller Marina di Loreto, för att inandas den friska hafsvinden, som kom doftande af vällukt från sammetsgröna kullar och ränder, smyckade af jasminer och jonquiller, af orange-blommor och anemoner, af lagrar och cypresser.

Med ilande fart nästan flög det ena ekipaget förbi honom efter det andra. Framför vagnarne sprang en talrik mängd löpare med brin-