198
Den först angripande utsträckte ånyo sin hand för att återtaga sitt förlorade tag i Williams. Men Williams slog till den utsträckta handen med flatan af sin klinga, så att den lika hastigt sjönk domnande till hans sida.
— Diavolo! mumlade den slagne.
— Gripen honom! manade nu en röst. Raskt, gossar! Nu eller aldrig!
Williams drog sig tillbaka till öfversta trappsteget, i hörnet emellan dörrposten och sjelfva dörren, hvarigenom han betäckte icke blott sin rygg, utan äfven sidorna.
— Aflägsna er! befalde han.
— Framåt, framåt! svarade man honom.
— Den förste, som nalkas, dödar jag.
— Corpo di Bacco! mumlade man emellan tänderna.
— Såra honom, men döda honom ej.
— Tillbaka!
— Lefvande måste ni lemna mig honom.
Williams ställning var förträfflig, och han fruktade ingenting. Dristigt föll han ut och kände att värjspetsen inträngde i något mjukt. Svärjande en grof ed, rullade också en af banditerna ned utför trappan, dragande med sig ett par andra i fallet.
Denna Williams’ framgång ökade likväl endast de andres raseri.
— Corraggio, animo! ljöd det ånyo kring honom.
Vapenbullret klingade, uppblandadt med en och annan svordom. Om mörkret ej hindrat Williams att se deras rörelser och använda sin värja rätt, skulle han ej ha fruktat någonting. Nu trängde man in på honom, och han nödgades nästan blindt svänga sin värja.
Hans lyssnande öra hörde likväl snabba steg närma sig och ljudet af några engelska ord. Det var hans tvänne utposter, som, ledda af vapenbullret, anlände.
Striden blef också nu skarpare. Vapnen klingade, svordomar och uppmaningar hördes om hvarandra.
— Soccorso, soccorso! skrek man, hjelp! hjelp!
— Hvad betyder detta oväsen? Hvad denna strid? ljöd i detsamma en barsk stämma ifrån ett af fönstren öfver dem.
— Stilla, befalde en annan på gatan.
Fäktandet upphörde för ett ögonblick.
— Bort med er! upprepade rösten från fönstret.
En stunds tystnad uppstod, man lyssnade.
— Corpo di Bacco! Vi ha misstagit 0sS — angripit en annan — bort härifrån!
Afsigten synes ha varit, att den till palatset väntade först skulle anlända, sedan portarne blifvit stängda, för att derigenom aflägsna alla föreställningar om ett så sent besök, hvilket kanske kunde vara nödigt, ifall personen var af någon betydenhet och sammanträffandet med honom af vigt.
