Angriparnes misstag på person var ej underligt. Den främmande hade blilvit förföljd utaf en af dem. I mörkret hade man väl sett honom beträda trappan, men ej att Williams insläppte honom. Förvexlingen af person var följaktligen ganska naturlig, äfvensom att de skulle hasta derifrån, så snart de upptäckt sitt misstag.
Det var för dem också hög tid att aflägsna sig, ty i detsamma lyste några facklor vid palatsets hörn, och gendarmer anlände.
— Hvad står här på? frågade anföraren. Mord!
Vid fackelskenet upptäckte man ett par sårade och en åtminstone till utseendet dödad, vittnande om Williams och hans tvänne karlars bedrifter.
— Mord i grannskapet af palatset, fortsatte anföraren.
Williams och hans sjömän hade under tiden ensamme slutit sig tillhopa på trappan.
— Arrestera dem! befalde anföraren.
Gendarmerna voro väpnade med gevär, beslutna att angripa.
Williams sökte visserligen genast att upplysa dem om, huru saken förhöll sig, eller att han blifvit anfallen och blott försvarat sig, men polis-sergeanten lyssnade ej dertill.
Gendarmerna omgåfvo honom redan med sina vapen. Förtrytelsen att blifva släpad i fängelse manade honom väl att försvara sig till det yttersta, ehuruväl förståndet sade honom, att han redan var öfvermannad.
Ännu tvekande om hvad han borde göra, och ännu mer förtruten öfver den, som honom syntes, ganska ovärdiga post, hvilken man uppdragit åt honom, kände han på en gång liksom om muren skulle ha sjunkit undan bakom honom.
Det var porten, som öppnades, och ur densamma skyndade en man ut till hans undsättning.
— Ur vägen, gendarmer! ropade denne.
Vakten ryggade också för ett ögonblick tillbaka.
Härunder betraktade Williams och den nykomne hvarandra vid gendarmernas fackelsken.
Knappast hade deras blickar mötts, förrän de med ett uttryck af glad öfverraskning föllo i hvarandras armar.
— Baron Armfelt! utropade Williams.
— Döring! yttrade Armfelt[1].
- ↑ I utdrag af bref från Piranesi i Rom till Reuterholm i Stockholm hafva vi redan delgifvit läsaren det spionerisystem, som omgaf Armfelt. Härtill kunna vi nu lägga, att en depeschvexling egde rum emellan kabinettet i Neapel och det i Stockholm, hvari det förra angaf och beklagade sig öfver att Piranesi skulle ha skickat legda personer till Neapel, icke blott för att spionera på Armfelt, utan till och med för att mörda honom. Visserligen hafva vi icke haft tillfälle att taga någon kännedom om ifrågavarande depescher, men såväl deras verkliga befintlighet, som deras innehåll, utgår ur Piranesis, på svenska språket öfversatta bref till general Acton, i Stockholm tryckta 1795. I dessa general Actons depescher uppgifves, att Piranesi för berörda ändamål afskickat från Rom