mig, tror ni att vi i våra depescher ej hafva glömt något, som kan stå i vår magt att göra för hennes räddning. Hvad tror ni, Armfelt?
— Depescherna äro skrifna, ers majestät, på ett så behjertansvärdt sätt, att en och hvar måste känna sig tilltalad af dem. Vidare komma de att genom österrikiska kabinettet afgå till alla hof, som ådagalagt intresse för saken. Jag vet icke något, som blifvit uraktlåtet.
— Ske då som himmelen vill. Låtom oss skiljas. Dock nej, ännu några ord. Jag är upprörd och orolig. Låtom oss ännu en gång taga krigsteatern i skärskådande och se till, om Frankrike kan hafva några förhoppningar. Huru lyda de sista rapporterna?
— Alla europeiska magter, med undantag af Ryssland, Sverige och Danmark[1], hafva i närvarande stund, förklarade Acton, angripit Frankrike. Den britiska flottan hotar dess kuster. Huru det förhåller sig i kanalen i närvarande stund, vet jag icke rigtigt. Franska flottan lär der ha lupit ut ganska stark; emellertid väntas att amiral Wode med ökade krafter snart skall rensa hafvet. Toulon är i Englands och Spaniens hand. Österrikare och engelsmän hafva för öfrigt inryckt i Flandern, dessutom hafva tyska, preussiska och österrikiska trupper marscherat öfver Rhen, vid Pyrenéerna stå spanska och portugisiska arméer, från Italien hotar Sardinien, och vi, ers majestät, vi äro ju beredda att, sedan styrelsen i Frankrike i dagarne återkallat sitt diplomatiska ombud här[2], när som helst angripa.
Med tankspridd oro lyssnade drottningen till Actons rapporter.
— Godt och väl, general, afbröt hon honom slutligen; men hvad ni meddelar gäller väl mycket i allmänhet; har ni ej erhållit underrättelser om några detaljer?
— Jag har här en hel lista, svarade Acton, behagar ers majesätt höra?
— Låt höra, general.
— Den 10 September kapitulerade franska fästningen Quesnoy, upplyste Acton nu, hvarvid garnisonen gaf sig; den derpå följande 12 vann prinsen af Coburg en lysande batalj vid Avesnes le Sec, hvarvid 1,500 fransmän stupade och 200 tillfångatogos.
— Från Brüssel rapporterades den 26 September, att franska trupparna åter helt och hållet ha evacuerat det kejserliga gebietet. Den 20 afmarscherade de från Furnes. — Werwick, Commines och Messines innehafvas nu åter af de allierade. En del af hertigens af York armé skall öfver Ypern hafva avancerat emot fästningen Lille för att angripa
- ↑ Ryssland hade, såsom vi redan angifvit, utfärdat en deklaration, hvari det ogillade revolutionen, ehuruväl det icke inträdde i koalitionen; till Sverige och Danmark afsände »verkställande rådet» i Paris i Mars månad 1793 en abbé Soulavie, utgifvare af marschalken Richelieus memoirer, för att begära ett kategoriskt svar angående det förhållande, berörde riken ämnade iakttaga till Frankrike. Danska kontingenten för Holstein skulle under kriget emellan det Tyska riket och Frankrike utgå, ej in natura, utan i penningar.
- ↑ Frankrike återkallade i September sitt ministeriella ombud i Neapel.
