Och ni tror, Armfelt, att det är säkrare att afsända dem med edra enskilda kurirer än med våra egna.
— Ju mindre uppseende man kan göra, desto bättre. Jag har personer, på hvilka jag fullkomligt kan lita. Öfver Düsseldorf skola dessa begifva sig med depescher till S:t Petersburg. De kunna mycket väl medtaga ers maj:ts handlingar till österrikiska hofvet. Strax på andra sidan Alperna kunna de aflemna dem till dervarande attachéer, och sålunda tryggt nå sitt mål, under det att mina resenärer anspråkslöst fortsätta sin väg. Jag tror detta är det försigtigaste och lämpligaste.
— Vare det då så, som ni säger. God natt, mina herrar!
Efter sitt sammanträffande med Louise kände sig Döring hänförd
af allt för många ljufva tankar och drömmar, att tiden, äfven i den
fullkomligaste ensamhet, skulle blifva honom för lång. Emellertid
instälde sig Armfelt snart.
— Döring, sade han, jag hade mycket att säga er, och mycket torde ni äfven hafva att förtro mig; men dermed få vi uppskjuta tills bättre tider. I stället måste jag besvära er med ett vigtigt uppdrag. Tidigt i morgon skola två personer, abbé d'Heral och emigranten Vignes, härifrån afresa med vigtiga handlingar, och jag får bedja er att blifva deras sauve garde till Rom. I Neapel har jag ingen att lita på. Ju hemligare och tystare expeditionen verkställes, desto bättre. I morgon bittida mellan 3 och 4 skola mina resenärer och allt, hvad som tarfvas för resan, vänta er med hästarne utanför er bostad. Låtom oss nu begifva oss härifrån. Följer ni mig?
Efter ett ögonblick slöto sig slottsportarne bakom dem.
Gatorna voro nu tomma, och utan alla äfventyr uppnådde hvar och en sitt hem.
Döring hade lofvat Louise att möta henne vid Virgilii graf. Vid tanken på att nu ej kunna infria detta löfte, höjde sig hans bröst af en djup suck; men hvad var att göra?
TRETTONDE KAPITLET.
Vincents planer.
Vincent bodde vid Mercato-platsen, midt emot fontänen af samma namn, nära il Carminello.
— Cazal! ropade han.
— Nådig herre!
— Är Corenzio här?
— I förstugan.
— Bed honom komma in!
