18
dem var äfven den största. Alldeles såsom i Salomos tempel stod rökaltaret också här i midten af rummet, samt ljusastaken till höger och skådebrödsbordet till venster derom. Ljusastaken hade sju armar med hvar sin lampa, betecknande de sju planeterna. På skådebrödsbordet lågo tolf bröd, utmärkande djurkretsens tolf himmelstecken och solens årliga gång. De tretton olika slags rökelser, som funnos i rökelsekaret, betydde att det är gud, af hvilken allting härflyter och hvilken alltsammans tillhörer. Längre fram i rummet höjde sig fyra pelare. Sjelfva fonden bakom dem utgjordes af en förlåt eller tapet, som öfverraskade genom sin glänsande färgprakt, skimrande i himmelsblått, purpur, skarlakan och snöhvitt linne, hvilka fyra färgföreningar skulle föreställa elementerna. Skarlakanet betecknade elden, linnet jorden, den himmelsblå färgen luften, och purpurn hafvet. När man drog förlåten åt sidan, inkom man i helgedomens allra innersta. Det var ganska enkelt. Dess enda prydnad utgjordes af ett altare, omgifvet af trappsteg, samt deröfver Kristi kors. Emellan sidorummen och sjelfva templet sträckte sig för öfrigt ett galleri, som på de tre yttre sidorna omgaf helgedomens tvenne innersta delar. Några fönster funnos ej. Väggarne inneslöto helgedomen i ett ogenomträngligt mörker[1].
»Herran hafver sagt, att han vill bo i mörkrena».
Den stora ingången till templet låg i öster.
»Huru resa mästarne? Från öster till vester.»
Sådant var hertigens så kallade sanctuarium.
Det var här, invid ett altare, icke upplyst af guds strålande sol, utan af rykande lampor; det var här, inom murar, icke återgifvande en lefvande och fri natur, utan tvärtom fullkomligt uteslutande henne; det var här, bland kyrkliga attributer, icke tillhörande den kristna evangeliska trosläran, utan mosaismens Jehovabekännelse; det var här, under ceremonier, icke väckande och lifvande till högre och ädlare andlig frihet, utan fast hellre med dystra eder fjättrande hvarje inre sjelfrörelse dertill; det var här, som hertigens själslif och skaplynne trifdes som bäst, här, som hans tankar lånade sina intryck, och här, som hans handlingar togo sin rigtning.
Men sådan skulle den instängda luft och det komprimerade mörker vara, för så vidt ordensväsendet skulle kunna utveckla sig så, som det den tiden gjorde, i öfverensstämmelse med den vidskepelse, som ända till den yttersta förvirring bemägtigade sig tro och tänkesätt.
Alltjemt iklädande sig yttre religiösa former och under åkallande af ett högre väsen, hängaf man sig här åt de så kallade hemliga vetenskaperna, teosofi, cosmosofi, kabbalistik, alkemi, somnambulism och magnetism, på hvilka såsom grundvalar frodades, man kan väl säga, vetenskapliga bedrägerier af både sorglig och narraktig egenskap, såsom gudomliga uppenbarelser, andeskåderi, besvärjelser, profetior, spådomar, guldmakeri, nummerlotteripunkteringar o. s. v.
- ↑ Se Bergman-Schinkels minnen, 3:dje delen, och Josephi historia, 5:te delen.
