äfvensom till hans ryska och svenska lifstidspension samt till konungens godhet emot Stjernsvärd och de ofta förnyade besöken hos honom.
För berättelsens fullständighet bör man nu äfven erinra sig den redan förut beskrifna omständigheten, att alla Gustafs äldre vänner vora aflägsnade från sina befattningar och skingrade; att framför allt Armfelt blifvit beröfvad flertalet af sina äldre utmärkelser och ombetrodd en befattning, så långt som möjligt aflägsen från fäderneslandet; samt den ovilja och det hat, som så ofta enskildt visades honom, hvaraf exempelvis här endast må nämnas det sätt, hvarpå hans friherrinna nödgades lemna den nyligen med stora omkostnader inredda öfverståthållarevåningen i Stockholm[1].
Opinionen inom Sverige hade också allt mer och mer utbildat sig emot det Reuterholmska systemet och de män, hvarmed han omgaf tronen.
Sedan Armfelts planer fått den mognad, som deras omfattande betydelse och stora vigt kräfde, beslöt han att framlägga dem för kejsarinnan Catharina, i hvilket ändamål han äfven afsände Abbe d'Heral och M:r Vignes för att öfver Düsseldorf taga vägen till Petersburg, under det att Döring fick befallning att åtfölja dem såsom skyddsvakt till Rom.
Vi vilja antaga, att depescherna till kejsarinnan äfven åtföljdes af en tilltalande och vigtig inlaga i och för Marie Antoinettes räddning.
Armfelt är, hafva vi sagt, då vi nu återse honom, sysselsatt vid sitt skrifbord.
Armfelt tänkte och handlade snabbt, men han tänkte och skref icke mindre fort. Liksom också alltid ett friskt och gladt mod utvecklade sig i hans handlingar, likaså utvecklade det sig äfven i hans bref.
I det ögonblick vi inträda till honom, var han sysselsatt med granskningen af en redan under trycket lagd deklaration till alla europeiska hof.
Under det han var fördjupad häri, stannade ett ekipage utanför hotellet.
Då han blickade upp, såg han sina två älskvärda väninnor fjäderlätt hoppa derur.
Artigt kastade han bort alla de allvarsamma dokumenten, då dörrarna öppnades, och prinsessan Menzikoff samt mylady Munk inträdde.
Lifvet uti Italien är ganska olikt det i det öfriga Europa, framför
allt jemfördt med det i de nordligare länderna. Bland annat är
förhållandet de båda könen emellan mycket luftigare der än hos oss.
Den glödande solen smälter den tillgjorda konvenansens isskorpa. I
- ↑ Se hennes eget bref härom i Bergman-Schinkels minnen, 3:dje delen.
