Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/278

Den här sidan har korrekturlästs

274

Döring märkte en hastig flamma darra till i Vincents öga och såg, huru ett radband af små vattendroppar pressade sig glänsande fram genom huden i kanten af hårfästet. Han stred en häftig inre strid, och dock förblef ansigtet kallt och stolt.

— Detta porträtt — fortsatte åter Döring.

— Har ni det qvar ännu? sporde ändtligen Vincent.

— Jag har förlorat det, men hvarje dess drag lefver i min själ — der dör det aldrig. Hvem förestälde detta porträtt? Förestälde det — Dörings röst blef allt mer darrande och mild — förestälde det icke min mor?

— Fråga grafvarna.

Bedragen af Vanja, hade Vincent lefvat utan kärlek; han ansåg att modern äfven kunde lefva utan sonen och sonen utan modern. Det var också ett straff. Vincent hade blifvit grym, då han upphörde att vara vacklande och passionerad.

Starkt och häftigt klappade likväl hans hjerta, ehuru hans ansigte blott visade köld. Hat och kärlek stredo ännu en gång der, men ingendera segrade; likgiltigheten betäckte bådas dödskamp.

— Hellre än att här forska i minnets benhus, der ni ändock aldrig får reda på knotorna af dem, som skänkte er lifvet, talade han slutligen, vill jag gifva er ett råd.

Vincent ville afbryta det för honom så upprörande samtalsämnet och upptog derför ett nytt.

— Ett råd?

Dörings blick fäste sig oafvändt på Vincent. Det fans någonting i dennes utseende, som väckte hos Döring den föreställningen, att han — endast han — kände det verkliga lösningsordet till hans lefnads dunkla gåta.

— Ni älskar ju ännu fröken Posse?

Döring svarade icke, han blott betraktade Vincent.

Fröken Posses namn förflyttade likväl Dörings tankar på en gång till en plats i hans hjerta, der lifvets morgonrodnad ännu frambröt, oaktadt de dimmor, som hvälfde sig omkring honom.

— Ni svarar mig icke. Skulle ni genast ha att tillgå en väl bemannad båt?

— Fröken Posse? upprepade Döring nu. Att älska, tillade han derefter och lade sin hand på hjertat, under det hans ögon sänkte sig ned till golfvet, att älska är att lefva, att icke älska är att dö.

— Har ni att tillgå en väl bemannad båt? frågar jag.

— En båt? Hvad skall jag med en båt?

— Svara mig. Har ni det?

— Om den behöfs, har jag en.

— Vet ni att hofvet ämnar sig ut att fiska i natt?

Döring reste sig upp, utan att skilja sin blick ifrån Vincent. Döring liknade i denna stund en automat, som sattes i rörelse endast af Vincents ord.