— Jag vet mig icke ha sett honom förut, svarade mannen. Förmodligen har han blifvit antagen för tillfället. Jag vet att hamnchefen hade brist på båtförare.
— Besynnerligt! mumlade Armfelt, under det att slupen lade upp vid sidan om fröken Posses båt.
Genom denna rörelse hade emellertid dessa tvänne båtar aflägsnat sig något ifrån de öfriga, och linien var bruten.
Den främmande slupen, hvilken tyst och ensam loverade i vida kretsar omkring den lilla båteskadern, passerade härunder helt nära förbi Armfelt.
Denna båt föreföll honom misstänkt, hvarför han också betraktade den uppmärksamt.
Till sin förundran igenkände Armfelt genast Döring.
— Adlerstjerna tyckes ej ha misstagit sig, reflekterade Armfelt äfven för sig sjelf; Döring är verkligen här, men jag skall förekomma honom, äfven om han är i hemligt förbund med den der gråskäggige båtföraren.
— Det går långsamt och illa för oss, yttrade öfverhofmästarinnan, vi komma ej från stället, och så ha vi ledsamt också. Vi äro bara två fruntimmer.
— Stackars vän! beklagade henne drottningen. Skulle ni icke kunna komma om bord till oss?
— Jag tänkte just föreslå ers majestät det, inföll Armfelt. Om vi lägga litet närmare till, är det lätt gjordt.
Under det båtarne voro sysselsatta dermed, närmade sig på andra sidan om drottningens slup den, i hvilken Adlerstjerna var.
— Herr baron Armfelt! yttrade Adlerstjerna.
— Hvad behagas? Vänta litet.
Armfelt hade i detta ögonblick redan fattat i öfverhofmästarinnans hand, för att hjelpa henne ur den ena i den andra båten.
Vägorna gingo ganska höga, så att flyttningen ej var utan sina svårigheter. Emellertid hade öfverhofmästarinnan redan blifvit lyckligt öfverförd, och Armfelt gjorde sig färdig att mottaga fröken Posse.
— Herr baron! ropade Adlerstjerna åter.
— Hvad är det fråga om?
— Ett bref från Sverige!
— Från Sverige?
— Posten kom, då vi skulle lemna hamnen. I ett bref till mig fann jag detta till er. Af några dunkla uttryck i mitt gissar jag, att det är högst angeläget, hvarför jag …
Armfelt tänkte icke mera på fröken Posse — på någon fara för henne — eller på artigheten att hjelpa henne öfver i drottningens båt; han tänkte på Sverige — på sina planer — på politik.
Han hade vid samma tid väntat vigtiga underrättelser från norden, och han förmodade att de nu voro komna. Otålig bröt han brefvet
