Men han var icke ensam.
Ännu höll han stadigt fast i den okände och båda två störtade i vågorna.
I fallet ryckte de med sig flere än en af de sjömän, hvilka troget följt sin anförare.
Efter en stund såg man Ärlig och ett par andra af hans kamrater, lutande sig öfver Döring, som de burit i land.
Dörings ögon voro slutna och han andades icke. Lifvet tycktes hafva flytt från den modige ynglingen, kinderna buro dödens färg.
Längs Pausilippo-vägen till Neapel hörde man i detsamma ljudet af snabba hästhofvar. Det var den gråhårige båtföraren, som nu i ilande fart och skyddad af nattens mörker bortförde den afsvimmade Louise.
SEXTONDE KAPITLET.
Marie Antoinettes afrättande. Revolutionens segrar.
Vi lemnade Louise, bortförd på Pausilippovägen till Neapel af den gråhårige båtföraren, och Döring med dödsbleka kinder och slutna ögon nyss buren i land af Ärlig och några af dennes kamrater.
De dagar, som följde efter en tilldragelse, hvilken försatte vår hjelte och hjeltinna i dessa förvecklingar, upprörde på det djupaste sätt något hvar. Neapels brottmålshistoria har många skuggsidor af det mörkaste slag[1]; men ett djerfvare dåd än det nu passerade, torde likväl ha varit ganska sällsynt. Att midt under en festlig tillställning, hvari den kungliga familjen sjelf deltog, bortröfva ett ungt fruntimmer, till på köpet tillhörande den svit, som omgaf en den kungliga familjens från utlandet på besök varande ärad gäst, saknade allt motstycke. Den allmänna bestörtningen låter knapt nog beskrifva sig. Den kungliga familjens förtrytelse satte alla vederbörande på platsen i rörelse, för att upptäcka våldsverkaren. Prinsessan Sofia Albertina vred af verklig förtviflan sina händer. Hofvet rasade. Uppståndelsen och förbittringen gingo från hus till hus. Armfelt var oförtröttadt verksam. Han hade samma natt, som våldsgerningen egde rum, låtit söka Döring
- ↑ Gif mig, sade den grymme Marat, då han undervisade Barbaroux i sin blodiga vetenskap, gif mig två hundra neapolitanare med en knif i högra handen och en muff i den venstra, att tjena till sköld, och jag vill med dessa genomtåga Frankrike och fullborda revolutionen.
Vi anföra detta såsom karaktäristiskt för den tidens neapolitanare.
