292
hemma hos sig, men han var ej hemkommen. Adlerstjerna sprang fram och åter. När slutligen Döring anträffades i sitt hem, fann man en läkare vid hans säng. Under fallet från ruinen och ned i sjön hade han blifvit ganska illa, ehuruväl ej lifsfarligt skadad. Med uttryck af den djupaste sorg redogjorde han för sina ansträngningar att rädda fröken Posse, men han hade sett alla sina bemödanden misslyckade. Ehuruväl Armfelt ej ville säga honom de misstankar, som Adlerstjerna framkastat emot honom, kunde han — Armfelt — likväl ej värja sig för dem. Huruvida Döring för sin del hyste några misstankar mot Adlerstjerna, är omöjligt att säga, all den stund han sjelf aldrig framkastade något enda ord derom. Emellertid omtalade Döring sitt samtal med Vincent såsom den anledning, hvilken föranledde honom att begifva sig ut till sjös och på så nära håll som möjligt vaksamt följa den kungliga båtfärden, för att, ifall någon fara hotade Louise, vara räddande till hands.
Uppgiften att Vincent varskodt Döring om det tillämnade anfallet emot Louise gaf saken i Armfelts ögon ett nytt uppslag. Skulle han äfven här träffa på sin gamle fiende? Omöjligt förmådde han dock göra för sig klart, att några anledningar kunde föreligga, i följd hvaraf Vincent skulle hafva intresse af att inblanda sig i denna sak. Likväl föranledde det honom att ännu en gång besöka Vincent, ehuruväl han derigenom icke blef klokare än han var dessförinnan. Vincent medgaf väl att han hört, att ett attentat var tillämnadt emot Louise, utan att han vidare hade den minsta kännedom derom. Äfven han uttryckte emellertid sin förvåning, då han erfor att Louise alldeles försvunnit. Sedan Armfelt lemnat honom, afsände han genast Cazal till Adlerstjerna, anmodande honom om ett besök.
— Herr grefve, tilltalade han denne, då han instälde sig, hvad vill det säga att fröken Posse försvunnit? Ni försäkrade mig, att hela tillställningen icke afsåg något annat än att förskaffa er ett tillfälle att uppträda såsom en räddande deus ex machina.
— Det är sant, genmälde Adlerstjerna, men jag har sjelf blifvit på det gröfsta sätt bedragen af den man, som ni rekommenderade. Planen var uppgjord oss emellan alldeles som ni säger. Han skulle försöka att bortföra fröken Posse, för att gifva mig tillfälle att rädda henne, men i stället bortför han henne verkligt och blottställer mig nära nog för att drunkna.
— Har ni träffat honom sedan?
— Ja, men icke hemma hos mig, utan jag tror hemma hos honom.
— Ni vet då, hvar han bor?
— Visserligen.
— Hvad säger han?
— Jag förstår mig icke på honom. Stunder finnas, då man skulle kunna tro att han sjelf är lidelsefullt kär i fröken, ehuruväl han andra stunder hånskrattar åt all kärlek. Mannen är högst besynnerlig.
— Skulle ni kunna skaffa honom hit?
