302
upp ur de djupa leden. Vid Toulon har man redan bemärkt en ung man, som, om möjligt, tyckes lofva mer än alla andra. Han glänser redan der såsom en verklig blixt. Han är från Corsika. Hans namn är Napoleon Bonaparte.
Med oförfärad öppenhet hade diplomaten genom sina meddelanden — i slag på slag — skingrat mer än en af de illusioner, hvari det neapolitanska hofvet invaggat sig. Ur det ögonblicks förstämning, som dervid först inträdde, drogs man likväl snart af Acton.
Hans uppfattning af den europeiska ställningen var naturligtvis ganska annorlunda. Den oförskräckthet, hvarmed diplomaten yttrat sig, hade måhända äfven sårat honom. Väl vetande att han hade ett stort fält för sig, och att de stora händelserna icke alltid bero af ett ögonblicks tärningskast, kände han sig skyldig att korsa eller krossa vår diplomats lans. Konung Ferdinands till honom stälda frågor samt den blick af förvåning, som åtföljde orden, voro väl äfven af egenskap att mana honom till en förklaring.
— Äfven med antagande, yttrade han också nu, att allt, hvad ni förkunnat oss, eger sin fullkomliga rigtighet, bevisar det dock ingenting. Allt, hvad ni anfört är emellertid icke alldeles rigtigt. Ni glömmer Hoches nederlag vid Kaiserlautern efter trenne dagars het strid; glömmer, att Englands flotta lupit utstarkare än någonsin förut. Visserligen är det sant, att oenighet herskat emellan de förenade magterna; det var också oenigheten emellan hertigen af Braunschweig och Wurmser som långt mer än de franska vapnen bidrog till fransmännens framgång vid Rhen. Hertigen har emellertid nu lemnat befälet, som öfvertagits af Möllendorf. Toulon, der den hvita fanan ännu svajar, har nyligen fått undsättning från Portugal. Äfven vi kämpa der[1]. Om kontrarevolutionen för ögonblicket synes nära afväpnad i Frankrike, brinner hämden likväl i tusen sinom tusendes bröst. Vintern är för öfrigt redan inne och förhållandena ordna sig endast på ett ganska naturligt sätt. Krigshärarne draga sig nämligen nu tillbaka i sina vinterqvarter. Se der nyckeln till gåtan. Ställningen är tillfällig, ej konstant. Med nästa vår skall Europa uppträda mångdubbelt starkare emot Frankrike. Tilldragelserna i år äro endast inledningar till hvad komma skall. Emot de unga pojkar, som den kända franska inbillningen och egenkärleken göra till hjeltar, skall Europa uppställa gamla, segervana och bepröfvade fältherrar; och emot de af en blind entusiasm lättvindigt hopkomna, franska trupperna skall Europa uppträda med väl disciplinerade, tidsenligt väpnade och fullständigt utrustade krigshärar. Man skall få se en tvekamp emellan pojkar och pröfvade män, som skall visa er, att verlden icke är en fantasi, utan en verklighet. Den inom Frankrike ur sina fogningar rubbade, af århundraden stadfästa ordningen, konung Ludvigs och drottning Marie Antoinettes, äfvensom alla godas och red-
- ↑ Toulon föll icke dess mindre den 30 December. Vid dess belägring och intagande vann Napoleon sina första riddarsporrar.
