blef derigenom konungens hufvud den första fasans bombkula, som revolutionen kastade till svar emot dem; — hvarefter Marie Antoinettes följde, liksom för att bekräfta det hemska allvaret af det första. Jag talar ej om det rätta eller orätta; jag talar om den politiska betydelsen. Den allsmägtiga försyn, som går med sin vågskål fram genom historien, skall en gång kommenterande uppgöra räkningen. Liksom basunstötarne vid Jericho, skakade budskapet om dessa domar emellertid hela Europa. Från utlandets sida försvagades kriget och inom landet förlamades förräderiet. På grund just af den omständigheten att både konungen och drottningen dömdes i sjelfva verket fullkomligt oskyldiga, endast af politiska skäl, blifver deras afrättande i så hög grad betydelsefullt och gripande.
Diplomaten tystnade här för ett ögonblick.
— Hade dödsdomen träffat verkligt skyldiga, tillade han härefter, skulle första vind ha sopat igen spåret af deras tillvaro, hvaremot de nu, såsom politiska offer, skola i häfderna komma att betraktas såsom försoningsoffer för förgångna tiders förvillelser, laster och brott inför historiens slutligen uppträdande, straffande Nemesis.
— Ni är en varm vän af revolutionen. Kanske ni äfven vill försvara beslutet sistlidne 6 Oktober, då, efter erkebiskopen Gobets afsägelse af den kristna religionen, tron på gud upphäfdes och det praktiska förnuftet i stället proklamerades såsom det högsta väsendet?
— Ni misstager er, baron, jag är ingen vän af revolutionen. För egen del skulle jag ej vilja haft ens mitt lillfinger i dess tjenst. Sedan den emellertid blifvit ett faktum, anser jag att man är skyldig detta faktum att bedöma det, icke från stundens synpunkt, utan från den verldshistoriska, som det otvifvelaktigt tillhör. Från denna ståndpunkt äro menniskorna för mig ringa redskap emot det väsentliga, emot de verldsbetydande idéer, som de representera. I revolutionen ser jag en sammanstötning af idéela uppenbarelser från alla århundraden. Hvad Grekland och Rom predikade under sina vackraste dagar har, praktiskt bearbetadt under årtusendens strider och mera teoretiskt fulländadt af senare tidehvarfs stora tänkare, åter brutit sig fram i förgrunden af vår tids tilldragelser, klädt nu, såsom alltid, i blodig vapendrägt. Från sådan synpunkt är det som jag bedömer och ser revolutionen, ej från någon annan.
— Om jag för öfrigt, fortfor han åter efter en stunds tystnad, gillar eller ogillar, försvarar eller icke försvarar akten af den 6 Oktober, är af föga eller ingen betydelse.
— Blickar jag ut öfver de olika religiösa kulter, som tid efter annan herskat öfver olika folk, så får jag den mest brokiga profkarta af föreställningssätt och begrepp om gud. Att endast en enda af proflapparna kan vara den rigtiga och äkta, vill jag tro; men hvad skall man då säga om alla de öfriga? Bekant är att påfveväldet manifesterat sig såsom en verklig gudomlig allmagt, att oerhörda brott, laster och dårskaper i alla tider begåtts bakom kyrkans förlåt och under dess
