322
Reuterholm såg med fruktan den nya rigtning, som hertigens tankar togo, och han beslöt att i tid motverka dem.
— Ers höghet erinrar sig väl åren 1788 och 89.
— Ja visst, Reuterholm. Det var ett par af mina lyckligaste år. När jag erinrar mig dem, känner jag ändå att jag är född sjöman.
— Ganska rigtigt, ers höghet; men ni erinrar er väl också ätskilliga korrespondenser den tiden, till exempel …
— Till exempel …
Hertigen stirrade härvid nästan förskräckt på Reuterholm.
— Erinrar ni er den konselj, som hölls i Anjala den 20 och 21 September 1788.
— Hvarför påminna mig derom? Hvad vill du säga dermed?
— Påminner ers höghet sig sitt vistande i Lovisa samma år?
— Om jag påminner mig det?
— Ers höghet har väl ej glömt den brefvexling, som till följd af förhållandena då uppstod emellan er och edra vänner?
— Dessa papper, ah, jag kommer i håg dem. De äro desamma, som den der Ehk, Ehk af Ringstaholm, lemnade efter sig, och som på ett så besynnerligt sätt försvunno. Icke sant? De äro ju desamma?
— Rigtigt, ers höghet, dessa papper …
— Dessa papper?
— Om dessa papper, ers höghet, ej kunde återfås med mindre, än att ni öfverlemnade Armfelt åt lagens stränghet; hvad gjorde ni då?
— Bevare mig gud! Hvad skall jag svara, ah, du förskräcker mig …
— Ers höghet, jag vet nu i hvems hand dessa papper ligga.
— Gud i himmelen vare lof!
— Prisa ej för tidigt er lycka. Denne man …
— Reuterholm, min vän, hvem han än är, jag måste hafva papperen.
— Denne man säljer dem icke.
— Men du vet hvem han är?
— Om ni handlar emot edra egna intressen, min furste, så är han er fiende.
— Min fiende?
— Er värste fiende. Han skulle kunna …
— Reuterholm, låt oss fängsla honom, inspärra honom, det är nödvändigt, han är en farlig menniska.
— Han låter ej fängsla sig, ers höghet.
— Hvem är han då?
— Handlar ni deremot i öfverensstämmelse med edra intressen, så är han er vän.
— Du förvånar mig. Min vän, säger du?
— Er varmaste, tillgifnaste vän. Besinna er derför väl och välj emellan hans fiendskap och hans vänskap.
— Hvad skall jag göra? Upplys mig, råd mig!
— Öfverlemna det gustavianska partiet i lagens våld.
