Fröken Rudensköld for förskräckt upp ur sin dröm.
Klockan slog i detsamma tre, och polismästaren inträdde åter till henne.
— Ett bref från Neapel har nyss ankommit under er adress, min fröken, se här.
Brefvet var redan brutet och skrifvet med chiffer. Fröken Rudensköld såg, att brefvet borde framlemnas till den unge konungen.
— Ni måste förklara dess innehåll och säga mig, till hvem det är.
— Jag har sagt, att klaven till chiffern är förstörd, och att jag alltså ej kan säga någonting.
— Ni måste.
— Och ni hör, att jag ej kan det; ännu mera, herr polismästare, äfven om jag kunde det, vill jag det icke.
— Men vi ha medel att tvinga er.
— Gör hvad ni vill; men Gustaf III har gudskelof för alltid borttagit tortyren, och jag fruktar ej för något, endast ni ej beröfvar mig mitt förstånd.
— Ännu finnes dock någon — förstår ni — någon smula tortyr qvar, min fröken.
— Ni har rätt, så länge Reuterholm finnes qvar, finnes också alltid tortyr nog i Sverige.
— Ni är bitter, men ni misstager er. Jag menar att Gustaf III ändå lemnat litet tortyr qvar.
— Verkligen?
— Ja, min fröken, dessa.
Och han uppdrog handklofvarne ur sin ficka.
Vid deras åsyn flög en isande dödskyla genom hennes själ; men hon erinrade sig sin dröm och tyckte att Louise ännu tillhviskade henne att lida, bedja och förblifva trofast.
Denna tanke styrkte henne, och hon sjönk ned på sina knän och knäppte tillhopa händerna.
— O, min gud, förlåt mig allt ondt jag gjort och ingif mig den styrka, som jag behöfver[1].
— Nåväl, min fröken, vill ni icke ännu säga, till hvilken brefvet är, och hvad det innehåller?
Bönen hade styrkt henne.
— Jag eger ingen magt, herr polismästare, att motsätta mig er; handla alltså, som ni vill, men kom ihåg, att äfven ni en gång skall stå till ansvar för edra gerningar. Hvad ni än må göra, så var emellertid öfvertygad, att jag för det första utan alla tvångsåtgärder skall upprigtigt bekänna allt, som endast angår mig sjelf; men aldrig något, hvad medel ni än må begagna, som rör någon annan.
— Och ni håller er dervid?
— Ni hotar mig med handklofvarne och ser, att jag likväl är
- ↑ Så tillgick det. Se föregående not.
