för dagen ville begagna, på en stol bredvid sängen, men med skyldighet att derefter genast åter aflägsna sig.
Fröken Rudensköld måste alltid kläda sig innanför sparlakanen, emedan officerarne aldrig aflägsnade sig.
Den största svårigheten dervid var utkammandet af hennes hår, som var tjockt och långt. Hon nödgades derför att afklippa det helt kort.
För öfrigt nekade man henne all sysselsättning. Man tog ifrån henne hennes arbete — ännu mera man beröfvade henne till och med hennes gunstling, en liten spansk hund, och slutligen äfven — alla hennes böcker.
Intet hat skjuter så bitter frukt, som det, hvilket frodas på en försmådd kärleks vilda jordmån.
Hertigens hat bar sådan frukt.
Ehrenström och Aminoff jemte flere misstänkta blefvo samtidigt med fröken Rudensköld arresterade.
TJUGOFÖRSTA KAPITLET.
Armfelt.
Vi äro åter i Neapel.
Det var den 9 Februari 1794, samma dag karnavalen börjades. Gatorna vimlade af masker; framför allt var rörelsen och lifligheten på Toledogatan oerhörd. Skämt och upptåg hade redan börjat. Kärleken spelade dervid icke den obetydligaste roll; den var snarare att betrakta såsom driffjädern till dem alla.
En svensk resebeskrifvare säger, att karnaval betyder »Farväl all köttmat!» eller: »Låtom oss lustiga vara; ty fastan och försakelsen äro hardt nära.»
Italien är aldrig så lyckligt som under karnavalen. Italienaren älskar och leker med friheten som ett barn, men han känner ingen annan frihet än karnavaldagarnes. Det är endast under masken, som han vågar tillbedja henne.
I Rom och Venedig är karnavalen mera systematiskt ordnad, mera storartad än i Neapel. Ett visst liksom kungligt purpurbräm är inom förstnämda städer kastadt öfver Pulcinello, Pierro och Arlechino. I Neapel deremot är karnavalen mycket roligare och lustigare. Under masken släpper lättsinnigheten der alla sina blomstersirade tömmar lösa. Oskulden må stänga väl till sin klosterport, att Arlechino ej med sitt hokus pokus må förvandla henne till en glad grisett. Karna-
