Den långvariga tystnad, som uppstått, hade emellertid måst framkalla någon otålighet hos konungen. Han gjorde nämligen snart en rörelse för att aftaga sig bindeln.
— Jag vill tala till dig såsom genom en sky, höjde hertigen dervid sin röst. Behåll bindeln på dig!
Gustaf Adolf sänkte genast sin hand.
— Vet du, hvems röst det är, som talar till dig?
— Jag igenkänner den.
— Fullföljer du ännu din önskan att blifva en af de våra?
— Jag fullföljer den?
— Hvarför fullföljer du den?
— För att blifva en tempelherre.
— Hvad förstår du med en tempelherre?
— En stor man.
— Hvad är du sjelf?
— Konung.
Bröderna betraktade hvarandra med något förvånade blickar. Hertigen sjelf kände sig synbarligen förlägen. Svaren öfverensstämde just icke mycket med ritualen.
— Allt för ofullständig är din kunskap om förbundets ledande grundmening, återtog hertigen äfven, att icke vägen emellan dig och templets portar ännu skall vara ganska lång.
— I den bok, som jag fick till genomläsning i går, stod, att frimurarne icke blanda sig i hvad ett lands lagar och stadgar föreskrifva, utan att stadgarne blott bjuda, att hvar och en skall fullgöra och åtlyda desamma samt ära och vörda sin öfverhet, hvarunder han hörer.
En rörelse af öfverraskning gick genom rummet.
Men der står också, att förbundet skall vara en kärlekens mildrande och försonande anstalt.
Den unge konungen besvarade icke denna erinran.
Hertigen tog åter till ordet.
— Hvari bestå frimurarnes hemligheter?
— Det vet jag icke; men det är det jag önskar att få veta.
— Hvad pläga frimurarne dölja och hålla hemligt?
— De dölja konsten att göra under och förutsäga kommande ting[1].
— Hvad är det gamla testamentet för frimurarne?
— Det är A.
— Hvad är uppenbarelseboken?
— Den är O.
— Läser du dem gerna?
— Ja!
— Hvilketdera af dem läser du helst, A eller O?
— O.
—Du har anlag, jag hör det; men ännu återstår dig mycket,
- ↑ Se Dahlgren.
