36
hvadan det äfven förestår dig en lång resa från öster till vester, från söder till norr. Jag frågar dig likväl ännu en gång, om du fortfarande önskar att inträda i vårt brödraförbund?
— Ja!
— Betänk dock de stora pligter du ikläder dig; de hårda prof du har att genomgå; de oåterkalleliga förbindelser och oupplösliga eder, som du måste afgifva. Betänk dig väl! Ännu kan du träda tillbaka.
— Nej, jag vill ingå i ert förbund.
— Är du beredd att redan nu aflägga en förberedande tysthetsed?
— Ja!
På en vink af hertigen ordnade sig bröderna i tvänne led, ett på hvardera sidan om den unge konungen, hvarunder de drogo sina värjor, lyfte och utsträckte dem med spetsarne emot hvarandra, så att de bildade liksom ett hvalf öfver hans hufvud, hvarefter ceremonimästaren förestafvade tysthetseden, hvilken af Gustaf Adolf med stadig och hög röst eftersades. Hertigen höll derpå till honom ett kort tal att ej förglömma edens vigt.
— I morgon, tillade han, skall du erhålla nya böcker och nya frågor att studera och begrunda.
Hertigen tystnade här för ett ögonblick. Han tycktes öfverlägga med sig sjelf.
— Den beslutsamhet, som adepten ådagalägger, återtog han derefter, förtjenar något tillmötesgående. Skola vi efter den nu aflagda eden tillåta honom att kasta en flygtig blick in i det innersta af vår helgedom?
— Ske det!
På en gång delade sig också förlåten nu midt itu, hvarje del flygande åt sin sida.
Det allra innersta af sanctuarium framträdde dermed.
Vi hafva sagt att detta det allra innersta var ganska enkelt, samt att dess enda egentliga prydnad utgjordes af ett altare, hvaröfver ett kors höjde sig, utbredande emot församlingen liksom tvänne armar, såsom hade de velat omfamna hvar och en af de närvarande, alla på en gång. Öfver korset stod allra högst: Segra eller Dö! Och tätt derunder: Brödraskap, Frihet, Jemlikhet. På korset läste man: J. N. R. J. På altaret låg bibeln, omgifven å ena sidan af cirkeln och å den andra af den kubiska stenen — här föreställande den filosofiska — och spaden[1].
I samma ögonblick som förlåten delade sig midt itu, löste man bindeln från den unge konungens ögon.
Det starka och klara ljusskenet, som dervid föll såväl på altaret som korset, återkastades ögonblickligt af deras starka förgyllning — men
- ↑ Se Abbé Barruel. Vi hafva redan tvått våra händer med hänsyn till frimureriet. Andra tider, andra föreställningssätt. Utan all fråga ingår i hvad vi här skildrat mycket Rosencreutzeri, för att ej säga illuminatism.
