Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/426

Den här sidan har korrekturlästs

422

Zamparelli var på sin vakt, och dolken glänste ögonblickligt i hans hand.

— Tillbaka, herre!

— Du vill således icke utlemna henne för något pris?

— Icke för något, nej!

— Och du ryggar ej på några vilkor detta beslut?

— Nej.

Adlerstjerna stack handen innanför rocken och framdrog en pistol.

— Så skall jag tvinga dig.

Zamparelli var ej beredd på detta anfall, utan drog sig förskräckt tillbaka.

— Lägg ifrån dig dolken.

Zamparelli efterkom Adlerstjernas befallning.

— Fram med nycklarne!

Zamparelli framtog dem.

— Gå före mig — så der — framåt — om du viker ur fläcken, så smäller skottet.

Zamparelli lydde och gick framför honom.

Steg för steg skredo de fram i korridoren emot dörren till fröken Posses rum. Adlerstjernas uppmärksamhet var oafvändt fäst på Zamparelli; men i ett ögonblick, då han minst väntade det, gjorde Zamparelli en häftig rörelse emot ena väggen, och för den kraftiga stöten sprang en dörr upp.

Ett svart, omätligt svalg öppnades för dem.

— Nu är det jag som befaller, talade Zamparelli och utsträckte derunder sin hand med nycklarne öfver bråddjupet.

— Lägger ni ej bort pistolen, fortsatte han, så kastar jag dessa nycklar ned i djupet, och ni skall få se er om att spränga porten till den der qvinnans rum.

— Kom ihåg, att ditt eget barn är derinne.

— Bort med pistolen — jag uppoffrar äfven det — bort med pistolen!

— Afgrundsande! vid hvilken af dina härdar befinna vi oss?

— Vid katakomberna.

— Adlerstjerna såg, att allt var förloradt, om han sänkte pistolen eller lät honom bortkasta nycklarne.

Nycklar kunde möjligtvis fort nog göras nya; men hvem ansvarade honom väl för, att hans hemlighet då blef bevarad.

— Bort med pistolen! ropade Zamparelli ännu en gång.

Adlerstjerna fattade ett djerft beslut. Han sänkte pistolen något, liksom för att kasta den ifrån sig, men i detsamma störtade han med en välberäknad rörelse på Zamparelli. Lyckan gynnar djerfheten, och ännu nästan under språnget fick han tag med venstra handen i nycklarne, på samma gång han med pistolkolfven gaf Zamparelli ett väl rigtadt, döfvande slag i nacken. En kort, våldsam brottning uppstod derefter, men Zamparelli hade blifvit öfverrumplad och förlorade