TJUGOFEMTE KAPITLET.
Karnavalen.
Om den katolska trosbekännelsen eger en gyckelmakare, om den politiska samhällsfriheten eger en arlequin, familjelifvet en pajazzo och sederna en skämtande casandrin, så är det karnavalen.
Karnavalen löser italienaren ur alla vanliga band och pålägger honom nya, föreskrifna endast af glädjen, skämtet och lättsinnigheten. Sedan han under 356 dagar lydigt, oftast till och med med religiös fanatism, underkastat sig radbandets och munkkåpans lagstiftning, kastar han af sig denna förbindelse den 357:de dagen, för att under loppet af åtta dagar roa sig och skämta med hela verlden. Det är två och tjugo millioner menniskor, som på en gång blifva barn, för att under dessa dagar endast leka.
Men för att dölja den rodnad, som höjer sig på Italiens panna, under det foten dansar och läpparne le, betäcker det sig med en mask.
Endast maskeradt är Italien fritt.
Karnavalen i Rom och Venedig är ett storartadt skämt. Nöjet är pompöst, glädjen är furstlig, lättsinnigheten magnifik. I Neapel är karnavalen mera ogenerad, kärleken mera orgie och nöjena för dagen mera saturnalier.
Då dygden sätter masken på sig der, blir den odygd. I den äktenskapliga tillgifvenhetens fotspår smyger förförelsen under den tillbedjande och varma ynglingamasken.
Hvad Corso är i Rom och Milano, och hvad Cassaro är i Palermo, det är Toledo i Neapel. Toledogatan är också en af verldens lifligaste och praktfullaste gator.
Först omkring klockan 5 à 6 på aftnarne börjar det egentliga lifvet i Neapel. Toledogatan står då i sin fulla prakt. Från alla håll glimma då ljus der; det liknar en hel vintergata af glödande stjernor. Höga hus med platta tak, prydda med bilder och blommande växter, utbreda sig på gatans båda sidor. Hvarje fönster har sin altan, smyckad med sköna ansigten samt ljufva och smidiga gestalter.
Öfver allt ser man butiker, och från alla håll strömmar den vimlanda folkmassan i ståtliga ekipager eller till fots.
Men framför allt eger Toledogatan ett obeskrifligt lifligt och vexlande folklif under karnavalsdagarne. Alltid med skäl, men då med än mera skäl, heter det: Bella Napoli!
Alla äro maskerade, alla agera. Pulcinella, Pierro, Arlechino och Casandrino, dessa Italiens upptågs- och gyckelmakare, spela hufvudrollerna i tusende äfventyr, der likväl den fina komedien ofta får lemna plats för farsen.
