Konungen hade af Vincents ord funnit sig sårad i sitt innersta väsende, och han var ej mera mägtig sig.
Ljudet, af en hostning nådde i denna stund hans öra, och han for upp, liksom det varit en signal till stridens början, men då han blickade omkring sig, närmade sig pilgrimen.
Det var den första mask, han mött, sedan han lemnade sina rum, och åsynen af det kalla, intetsägande, obekanta ansigtet gjorde ett obehagligt intryck på honom. Glömmande i första ögonblicket att han sjelf också var maskerad, drog han sig ett steg tillbaka.
— Måtte alla himlens englar, talade pilgrimen, beskydda er, höge herre! Ni är ute i vådliga afsigter.
Konungen drog sig ett steg tillbaka, hvaremot Vincent dristigare nalkades pilgrimen.
— Ni skulle känna våra afsigter? anmärkte Vincent.
— Hvarför icke?
Pilgrimen misstänkte numera icke blott orsaken till konungens så oförmodade besök i parken, utan hade äfven uppsnappat ett och annat ord af de yttranden, som blifvit vexlade emellan honom och Vincent.
— Ni söker en bajadér, herre, vill ni, så skall jag säga er, hvar hon kan träffas?
En ovilkorlig rörelse af öfverraskning visade sig hos Vincent.
— Karnavalsprat! yttrade han emellertid, för att afleda konungens uppmärksamhet från denna omständighet. Ni känner oss icke.
Pilgrimen hade hört samtalet om bajadéren och sammanstälde det med sin egen intrig. Han bäfvade väl dervid i sitt inre, men endast oförskräckt beslutsamhet kunde rädda honom, och han blef också räddad.
— Skulle jag ej känna er? Och han vände sig dervid till konungen.
Vincent, som hitintills trott sig endast hafva haft att göra med de vanliga auktoriteterna, och som lärt sig att ej särdeles mycket frukta för dem, förundrade sig öfver hvad han hörde, emedan det föranledde honom till det antagande, att äfven han var bevakad af andra, ehuruväl han icke ännu kunde förstå af hvilka.
— Enfaldige mask, säg oss, anmärkte han, hvilka vi äro, så vida ni känner det.
Häftigheten i hans yttrande vittnade om den oro, som vaknat inom honom.
Men utan att pilgrimer tycktes gifva akt på Vincents ord, fattade han med en vördnadsfull rörelse Ferdinands arm.
— Konung, sade han i detsamma, sök ej här, hvad ni endast finner inne uti ert eget palats.
Han ville gå så nära som möjligt den föreställning, han gjorde sig om konungens afsigt med sitt besök i parken, för att se om hans misstanke var rigtig eller ej.
Konungen fann sig upptäckt, men han fick knappast tid att kasta en frågande blick på Vincent, förrän de båda fruntimren, klädda i
