utan en pröfning, hvarigenom vi förädlas och blifva starka. Er mor är död.
— Död!
Wanjas förklaring framkallade icke en djupare rörelse hos Döring än hos Vincent. Hon hade med denna förklaring på en gång tillintetgjort hoppet, icke blott för Döring att finna sin mor, utan äfven för sig att få erkänna honom. Vincent kände sig häftigt uppskakad af detta offer. Inför honom stod hon i denna stund som en från lifvet och dess bekymmer frigjord, ren qvinna. Och hvad hade väl gifvit henne denna magt? Religionen!
— Jag måste beundra er, Wanja, tillbedja er med en annan kärlek, än jag hitintills gjort, tog Vincent till ordet. Wanja, huru mycket starkare är icke ni än jag.
Döring erinrade sig, att han hört namnet Wanja förut, och han blef uppmärksammare.
— Äfven jag vill tala, fortsatte Vincent. Det kan icke vara svårare att uppoffra sitt hat än sin kärlek, o nej, jag förstår nu att det måste vara lättare, och han vände sig till Döring. Ni hör att er mor är död, men om Wanja beröfvat er en mor, vill jag gifva er en far.
— Han lefver då? O, haf tack derför!
— Jag förde er hit, under löfte att ni skulle träffa någon, som ni så länge sökt. Mitt löfte måste jag uppfylla, och då jag ej kan återskänka er en mor, skall jag i stället gifva er en far.
Wanja följde hvarje Vincents ord med odelad uppmärksamhet, men förblef icke dess mindre helt och hållet stilla och orörlig.
— Hvar finnes min far, o, hvar finnes han, att jag med honom må få begråta min mor?
Vincent öppnade sin rock och löste en liten väska ifrån sitt bröst.
— Se här, yttrade han, tag denna väska! Den är ifrån denna stund er. Den innehåller fullständiga uppgifter om edra föräldrar, flere dokument, som insätta er i åtskilliga rättigheter, tag väskan! Den tillhör icke någon med större skäl än er. Då ni en gång läser handlingarne, skall ni förstå mycket, som nu är dunkelt och otydligt för er. Ni skall förstå mig och orsaken, hvarför jag ej långt före detta lemnat er den, men jag har ett vilkor.
— Fortsätt, fortsätt!
— Innan ni upplöser väskan och läser papperen, måste ni uppsöka …
Vincent tystnade, han tycktes besinna sig.
— Hvarför icke? Jag vill icke handla endast till hälften, fortfor han; ni måste uppsöka Armfelt och framlägga handlingarna imför honom. Ni båda måste läsa dem tillhopa och …
Ännu en gång tystnade Vincent, men han dröjde ej inge, innan han fortsatte.
— Och — och — Armfelt skall, sedan han läst papperen, säga er, hvem som är er far.
