Det är fördömligt, skrek hans jarl,
Att ha ett sådant öra;
Att bifall och tacknämlighet
Fast tyst åt talar'n skänka,
Ty fast man tiger, man väl vet,
Man kan ej undgå tänka.
— Ja ja men! Nog tänkte man alltid något i Upsala, då man der helt nyligen under löjliga ceremonier tillstälde en begrafningsfest öfver den förlorade tryckfriheten.
Allt efter som Netherwood föredrog sitt poem, blef Charlotte mer och mer uppmärksam.
Poemet var skarpt, hon insåg det, men det ingaf ej henne, såsom Netherwood, någon glädje, utan förtrytelse.
— Det der är oförskämdt, yttrade hon, i högsta grad oförskämdt.
— Huru? Du är väl förtjust i hertigen du, kan jag tro?
— Nåväl, om jag skulle vara det?
Netherwood föll i skratt.
— Du skall få höra fortsättningen, Charlotte.
Och han fortfor att läsa:
Det är ju fasligt, skrek herr Carl,
Att folket vågar tänka!
Det är fördömligt, skrek hans jarl,
Så lydnans lagar kränka.
Ett stort exempel måste ske,
Som skall oss aktning skaffa:
Man talare och hörare
Och tänkare skall straffa.[1]
— Spiken på hufvudet. Förföljelserna t. ex. emot Thorild[2]. Kunde man nu på något fint sätt få detta i hertigens händer, vore det sannerligen ett lustigt spel. Det är det bästa sattyg, jag någonsin läst.
— Du menar det oförsyntaste och simplaste.
— Jag har kommit hit för att bedja dig att vid något tillfälle, som du kan finna lämpligt, helt oförmärkt stoppa det i hertigens ficka.
— Jag? Skäms! Du tror mig om att vara bra nedrig. Att det skulle komma så långt!
Netherwood betraktade henne förvånad.
— Hvad du är annorlunda än förr, Charlotte. Jag känner ej mera igen dig.
— Det gläder mig. Ja, jag är förändrad. Det är icke för tidigt. Utkastad i verlden till en lekboll för fattigdom och behof, fåfänga och darskaper, smicker och förakt, grep jag begärligt efter hvarje litet halmstrå för att hålla mig uppe, men sjönk icke dess mindre allt djupare
- ↑ Poemet finnes i författarens samlingar. För att döma af utstrykningar och rättelser deri, är exemplaret sjelfva originalkonceptet.
- ↑ Thorild blef arresterad för sina »handlingar emot tryckfriheten» och dömd till 4 års landsflykt.
