540
då hon till sin häpnad såg i fönstren midt emot hennes, alla spinnhushjonen uppstaplade, det ena ansigtet bredvid det andra, nyfiket begapande henne.
Betagen af en obehaglig känsla, ville hon lyfta sig upp och förflytta sig till en annan sida af rummet, men hennes krafter sveko henne, och hon dignade åter ned.
Klockan 7 på aftonen anlände Ullholm och med honom hennes syster och Bengt, äfvensom hennes kammarjungfru, hvilka anskaffade henne säng och sängkläder.
Man upplyfte henne ifrån golfvet: och fick henne snart i bädden. Då man drog af henne strumporna, följde skinnet med, och fältskären, som förband hennes fötter, förklarade att det härflöt från hennes häftiga gång fram och åter på morgonen, men att det troligtvis befriat henne ifrån slag, emedan det neddragit blodet ifrån hennes hufvud.
Om natten insjuknade hon i bröstinflammation, men egde likväl den styrka, att hon kunde skrifva till sin mor.
Hennes syskon önskade att modren skulle förblifva i okunnighet om hennes öde, och hon berättade derför i sitt bref, att hertigen gifvit henne fullkomlig nåd, ehuru hon ännu förvarades på en landtegendom, der hon sade sig må rätt väl.
Under natten förblef Bengt qvar hos henne. Han var tyst och sluten. Mörka tankar hade intagit hans själ, och bittra känslor upprörde hans sinne. Uttröttad af starka sinnesrörelser, tog naturen slutligen ut sin rätt, och han sjönk i en djup sömn.
Blott i fröken Rudenskölds ögon kom ingen blund. I denna stund var allt tyst omkring henne. Endast hennes egna suckar ljödo i rummet. Då hörde hon huru dörren sakta öppnades och försigtigt uttagna steg nalkades henne.
— Är ni vaken, fröken? hviskade en sakta stämma.
— Hvem är det? Hvad vill ni?
— Jag vill rädda er, fröken. Stig upp och kläd er samt följ mig.
I skymningen igenkände hon vaktmästaren. Det var From.
Döring och han hade ordnat allt till hennes flykt.
— En vagn med sex hästar, fortsatte han, väntar er och er jungfru utanför Horns tull, följ mig — ögonblicken äro dyra — en hederlig och redlig karl, som ni känner, väntar er der, i afsigt att föra er hvart ni behagar. Penningar saknas icke och mera erhålles hos Alfverhoff i Hamburg. Skynda blott, timmarne äro räknade.
Fröken Rudensköld vände sig om och betraktade honom lugnt.
— Ni har således gått in, ni, på att understödja min flykt härifrån?
— Ja.
— Har ni besinnat följderna för er af ett så dristigt företag?
— Dem bryr jag mig icke om.
— Har ni hustru, har ni barn?
— Visserligen.
— Då följer jag er icke, ty om jag också icke skulle göra afse-
