56
— Reuterholms inflytande skall försvinna, och Armfelts åter intaga sin plats.
— Ah!
— Den unge konungen skall hafva er att tacka för sin krona.
— Min gud!
— Besinna er icke, min fröken, utan besluta er. I detta ögonblick ligger fäderneslandets öde ensamt i er hand.
Fröken Rudensköld hade vandrat upp och ned i rummet. Beslutsamt stannade hon slutligen framför Ehrenström.
— Nåväl? sporde han. Ni betänker er?
— Som ni säger; jag har betänkt och beslutat, genmälde hon. Hör mig endast ett ögonblick. Medgif, att alla brott och fel i allmänhet borde kunna anses såsom gemensamma för båda könen; men medgif äfven, min herre, att det likväl gifves ett enda brott, som ingen qvinna bör låta komma sig till last?
— Låt mig höra det.
— Ett enda brott, som, begånget af mannen, icke förändrar hans natur, men begånget af qvinnan, tillintetgör hennes qvinliga värde, hennes gudomliga mission.
— Jag förstår ej.
— Ett enda brott, som på en gång stänger för henne vägen till himmelen och till guds nåd.
— Ni uttrycker er dunkelt.
— Ett enda brott, som, en gång begånget, gör hennes hela lif till en fortsatt kedja af brott.
— Och detta brott är?
— Det är brottet emot vår kärlek. Hvad samhället stämplar som brott, är icke alltid brottsligt; endast det är brott, som är brottsligt inför gud.
— Ni vädjar till en domstol bortom samhällets vanliga gränser; der gifvas inga advokater, min fröken. Jag tiger således.
— Hvad heter mannens vackraste dygd, min herre?
— Fosterlandskärlek.
— Om ni har rätt deri, är det äfven lätt att inse skilnaden mellan mannen och qvinnan.
— Huru?
— Mannen lefver för det allmänna, för en idé, en verld; qvinnan lefver för mannen, för det enskilda. Han skall bryta vägen fram genom lifvets svårigheter och njuta lyckan af andens högre segrar på jorden; hon skall elda och lifva honom och njuta blomsterdoftet af hans ära. Nåväl, inser ni ej nu, hvari qvinnans skönaste dygd består?
— Ni öfverraskar mig.
— Det är icke om samhällets lagar, jag talar, det är om naturens, om guds egna lagar. Samhället kan äktenskapligt binda två och två tillhopa; men endast våra hjertan kunna förena dem i kärlek. Och kärleken är guds första lag.
