Sida:Drabanten del 2 1888.djvu/73

Den här sidan har korrekturlästs
69

— Vet ni hvad jag tror?

— Nej.

— Att han har alldeles tillräckligt af en enda, då denne ende är ni.

Reuterholm kände sig berörd af anmärkningen, men låddes icke derom, för att ej förlora det gynsamma tillfället att söka vinna henne för sin sak.

— Är det ert allvar, att ni skulle kunna gå öfver till mig?

— Det kommer derpå an. Då jag hör er tala, är ni nästan oemotståndlig.

— Smickra ej, låtom oss hellre tala allvarsamt. Jag skulle kunna visa er fåfänga de mest lysande utsigter.

— Er hand är en trollstaf, jag vet det. För er är ingenting omöjligt.

— Saken är helt enkelt den, att hertigen har något litet förtroende till mig.

— Det är sant. Jag har likväl nästan lust att täfla med er. Det skulle ju bli rätt intressant att se utgången af en strid emellan förståndet å ena sidan och …

— Kärlek och skönhet å den andra, afbröt henne Reuterholm.

— Jag fruktar då att jag ginge under, allra helst som ni redan eröfrat hertigens hjerta.

— Ni känner det?

— Till min förskräckelse. Det är också derför, som jag erbjuder er att …

— Att halfvera om honom. Jag förstår, att dela rofvet.

— Jag har länge önskat att ega en verklig förtrogen, någon, som jag öppet kunde meddela mina tankar, oinskränkt inviga i mina planer och finna stöd och råd hos. Ni har hufvud och hjerta, och …

— Och …

— Jag läser något i framtiden. Ni måste antingen frukta mig eller också älska mig.

— Och om jag icke skulle bry mig om hvarken det ena eller det andra?

— Då måste jag störta er, emedan vi ej kunna bestå emot hvarandra.

— Men på hvad sätt?

— Politiken saknar aldrig medel.

— Ni menar väl intrigen?

— Intrigen är politik, då det gäller vigtiga frågor. Richelieu var på samma gång sin tids störste intrigör och politiker.

— Hvad menar ni likväl med det att jag antingen måste frukta eller älska er? Jag förstår ej rigtigt hvad ni menar dermed.

— Får jag tala helt oskrymtadt?

— Det är alltid en förtjenst af en statsman att någon gång kunna kasta bort masken, hvarmed han eljest tyckes vara född. För all del, tala så oskrymtadt som möjligt.

Reuterholm ansåg sin ställning så fördelaktig, att han utan alla omvägar kunde gå direkte på sitt mål.

— Verlden är full af bedrägeri, min fröken, så öfverfull, att jag