Sida:Drottning Christina-1792.djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs

20

Den lyckeliga stund ännu ej anländt har,
Då fritt jag yppa kan, åt hvem hon helgad var —
Förlåt, om endast nu jag till er omsorg leder
Ett föremål, som rör en älskad Systers heder:
Ert bifall, som man sagt, är alt hvad denna stund
Man ännu saknar sig, att fästa det förbund
Som Delagardies hand… Han kommer. Må hans böner,
Förenta med min röst…

CHRISTINA.

Jag eder afsigt röner.
Alt, hvad er Systers väl och edert egit rör,
Välan, min Prins! i dag det alt fullkomnas bör.
Er tillhör, med en djup och vördsam tystnad, lyda
Er Drottnings bud.

(Hon går hastigt bort).

TREDJE SCENEN.

CARL GUSTAF. DELGARDIE.

CARL GUSTAF

Jag ser, hvad dessa ord betyda:
Jag ser då dagen ren förordnad til vårt fall,
Och dagen, då hon sjelf sin ära störta skall.
Ovärdige Rival! Åt dig man då bereder
Den thron, jag med mitt blod…

(Höfligt till Delagardie, som gör tecken att vilja gå).

Dröj Grefve! — Ni er heder
Är skyldig ett försvar — Det hot Christina fört;
Er tystnad vid en dom, som eder välfärd rört;
Den köld Ni visa tycks, att en förening vinna,
Hvaraf Ni nog, kanske, bordt Eder smickrad finna;

Den