Den häpnadsfulla blick, hvarmed Ni återsett
En vän, som råd och stöd åt eder kärlek gett…
Alt min förundran gör — Ni ensam kan förklara
Hvad mig en gåta är.
DELAGARDIE.
Min prins! hvad kan jag svara,
Som högre tala bör än eder billighet?
Ni vet, om af en öm och lång beständighet
Jag sökt mig någon rätt till eder systers hjerta;
Om, svag i mitt begär, jag skådat utan smärta
De hinder, som er Far mot vår förening lagt —
Ach! hvarför var ej blott min lycka i hans magt? —
Men Prins, Ni känner sjelf om, skyldig att förbida
En Drottnings bud…
CARL GUSTAF.
Men Ni! som, närmst vid hennes sida,
Med lätthet finna bordt en väg till hennes själ;
Säg… af en blick, ett ord, har Ni ej röjt de skäl,
De undransvärda skäl, som hemligt henne drifva
Att ej en Gunstlings val sitt gena bifall gifva?
DELAGARDIE.
Om åt den sälla flock, som omger hennes thron,
En större frihet gafs att nalkas dess person,
Bör af så utmärkt nåd min vördnad dubbelt ökas;
Och ej, med brottslig blick, i hennes hjerta sökas
Hvad sjelf hon dölja vill.
CARL GUSTAF, med spottskhet.
Hur sällan fick man se
Så stor försigtighet åt kärlek rådslag ge! —
(med häftighet.)
Förmätne! hoppas ej, att du min syn bedrager;
