22
Jag vet hvad yrslas höjd din blinda själ betager:
Men räds! — Man har ej alt utaf en Drottnings nåd;
Och lyckan fordrar mer, än endast öfverdåd.
FJERDE SCENEN.
DELAGARDIE, ensam.
Han hotar mig — Välan! De sista band förstöras,
Hvaraf mitt svaga bröst i tvekan kunnat föras.
Pligt! Kärlek! Tacksamhet! jag känner er ej mer:
Jag känner Hämden blott, och nöjet som han ger.
Hvad frögd, att sin Rival från thronen få befalla;
Att se ett trotsigt Råd för sina fötter falla;
Och dämpa med en blick af vrede och förakt
Den fega Hopens knorr, den stolta Adelns magt!
(Oxenstjerna och Torstensson börja synas från Fonden)
(med häpnad)
Hvad? — Desse store Män, som för min åsyn röjas,
Jag skall då för min thron se deras hjessor böjas!
En Oxenstjerna sjelf!…
(RiksCancelleren nalkas honom med en sträng och föraktlig uppsyn.)
Hvad häpnad på mig rår!
O Himmel! vid hans blick all styrka mig förgår.
(Han går hastigt borrt, bestörrt och förvirrad)
FEMTE SCENEN.
OXENSTIERNA. TORSTENSSON.
OXENSTIERNA.
Han flyr — Det är en rätt, som tillhör dygdens vänner,
Att brottet ren sitt straff i deras åsyn känner.
