30
Ach! om hon älskad är, hvad gör en Krona mer?
När såg man hjertat råd utaf förtjensten taga?
Är man ej värdig og, den stund man vet behaga?
Och jag, har jag väl sjelf på annat värde sett,
Då jag en otacksam mitt företräde gett? —
O grymma tvifvelsmål! O Kärlek! stolthet! ära!
Hvad fodren J? Af hvem bör jag er dom begära? —
(efter en kort tystnad)
Af Delagardie sjelf — Ja, om han älskar mig.
Det säkrast af hans mod i dag skall röja sig.
Om ej — om högmod blott den fegas hjerta leder;
Skall glömska och förakt ge segren åt min heder.
OTTONDE SCENEN.
CHRISTINA. DELAGARDIE. CARL GUSTAF. Fröken SPARRE. HOFFOLKET.
Fröken SPARRE.
Alt föranstaltadt är, Prinsessa — och ert Hof
Sig redan samlat har, att fira dagens låf.
(Drottningen hviskar vid henne)
Jag lyda skall.
CHRISTINA.
Min Prins! jag ändteligt vika gifver
För styrkan af den pligt mig vänskap föreskrifver.
Er önskan uppfyld blir; och detta ögonblick
Skall teckna mitt beslut, och våra ödens skick.
CARL GUSTAF.
Mig Oxenstierna ren med skyndsamhet förvissat
Om hvad mitt hjerta nog utaf hans glädje gissat.
Hvad skall jag säga Er? — Alt hvad mig lofvadt var
Utaf min Drottnings dygd, dess godhet uppfylt har.
