Sida:Drottning Christina-1792.djvu/47

Den här sidan har korrekturlästs
37

Och hämden för ditt blod med segrar utkräft har;
Ach! rörs då af den nöd, som detta folk beredes,
Blygs för den veklighet, hvartill ditt blod förledes;
Beskydda än i dag din fordna fosterbygd;
Slå ned bedragarns hopp, och fräls din dotters dygd!

FJERDE SCENEN.

DELAGARDIE. TORSTENSSON.

TORSTENSSON.

Ni nalkas då den stund… — hvad jag er lycklig finner! —
Då ni en önskad lön för pröfvad trohet vinner;
Då Ägtenskapets Gud, i KärleksGudens spår…
Men säg, hvi denna suck från edert hjerta går?
Hvad bådar detta moln, som edert öga skymmer?
Hvad oförmodadt skäl till häpnad och bekymmer,
Då äran färdig står att kröna ert begär?

DELAGARDIE.

Ach! Äran ofta dyrt på hjertat hämnas plär.
Men nog! Hon talat har — Ju större offret blifver,
Dess ädlare vår rätt till lönen som hon gifver.

(Christina anländer med sitt Hof. Hon förer Maria Euphrosina vid handen. Båda äro lika klädda.)

FEMTE SCENEN.

CHRISTINA. MARIA EUPHROSINA. Fröken SPARRE. HOFFOLK. De Förra.

CHRISTINA, till Delagardie.

Hvad denna sälla dag mitt hjerta nöje ger,
Då jag med Kungars blod en vän förenad ser;