CHRISTINA, med yttersta häftighet.
Nej! jag ej mer är svag;
Nej, denna bröllopsfest skall blifva mordets dag.
Fröken SPARRE.
O Himmel!
CHRISTINA, ropande.
Schlippenbach!
Hon kommer med hastighet in på theatern)
ANDRA SCENEN.
SCHLIPPENBACH. De Förra.
SCHLIPPENBACH.
Min Drottning!
CHRISTINA.
Vid din heder,
Min krona, och den lön jag åt ditt mod bereder,
Svär! att du hämnas mig.
SCHLIPPENBACH.
Jag det vid Himlen svär,
Och förrn den brottslige mig ännu yppad är:
Men frände eller bror, men närmst af mina vänner,
Då han ert hat förtjent jag honom mer ej känner,
Och han skal dö — Förlåt; men jag bordt säga Er,
Att Oxenstierna…
CHRISTINA, med bestörtning.
Hvad?
SCHLIPPENBACH.
Om företräde ber.
CHRISTINA.
O Gud! — Han nalkas må.
(Schlippenbach och Fröken Sparre gå bort vid RiksCancellerens ankomst)
