”Se der det stora målet för min sträfvan,
Långt ädlare än alla kronors prakt!
Jag hunnit det, — och nu med helig bäfvan
Jag vördar den, uti hvars hand Du lagt,
O store Gud, ditt himmelrikes nycklar.
Hvad ondskan tadlar och hvad hånet gycklar
Ej nu bekymrar mig:
Min tro, mitt hopp, o Gud, står fast till Dig.
”Långt förr än jag dess sköna jord beträdde
Italien var mitt rätta fosterland.
Att slumpen mig i maktens purpur klädde
Och lät mig födas på den kulna strand,
Der vintern karg utöfver jorden rufvar,
Besjungen blott af nattens hemska ufvar —
Det var en ödets nyck,
Men fria själar tåla ej förtryck.
”Må Nordens barn i sina töckendalar
Med jorden kämpa om ett torftigt bröd —
Mig lyster dväljas uti konstens salar,
Mig lyster rusas utaf sångens glöd;
Och derför har jag skakat af mig banden,
Som hämmade den fria, stolta anden.
Nu, Rom, nu är jag fri;
Fast ej min vagga, du min graf skall bli.
Sida:Drottning Christinas första natt i Rom 07.jpg
Den här sidan har korrekturlästs
5
——
