igenom. Många äldre rådsherrar drogo sig undan till landet. De anställde visserligen inga sammansvärjningar; men de talade med sina grannar om drottningens underliga uppförande, om rikets olyckliga tillstånd, och från dem och från riksdagsmännen spridde sig missnöjet ökadt och underrättelserna stympade, förvända, vanligtvis till det värsta. Man tyckte sig finna, att Kristina efter kröningen mer än förut inlät sig uti en mängd besynnerliga till och med orimliga företag. Till följe häraf och af tidens vidskepelse uppkom ett ganska allmänt och af många trodt rykte, nämligen att hon under vistandet på Jakobsdal blifvit af Ebba Brahe medelst en trolldryck förhäxad.
Den bland de äldre rådsherrarna, som trognast stannade vid drottningens sida, var Axel Oxenstierna. Med sin vanliga flit genomgick han räknekammarens handlingar och utarbetade ett vidlyftigt sammandrag derur, samt ett förslag att ordna riksstaten; förspilld möda, under det fortgående slöseriet, den ökade oordningen i alla vägar! Han deltog också numera i rådets öfverläggningar och talade stundom mot drottningens åtgerder samt föreslog andra medel; dock säger en samtida författare, såg man på honom, att han gjorde det mera för att fylla sin pligt mot fäderneslandet, än i hopp att dermed någonting uträtta. Man undrade, att ej han likasom de andra drog sig till landet; och man gissade på egennyttiga beräkningar. Det är en föga sannolik beskyllning. Väl är det möjligt, till och med troligt, att den gamle smickrades af tecknen till drottningens återvändande förtroende. Detta utgjorde dock visserligen icke förnämsta driffjedern till hans uppförande. För honom var Kristina också nu den store Gustaf Adolfs dotter, det barn, som hans konungsliga vän med faders ömhet och broders förtroende lemnat i hans vård; Sverge, det älskade fädernesland, för hvars sällhet och lycka han med exempellös trohet, ihärdighet och framgång, offrat ungdomens, mannaårens och ålderdomens krafter. Nu, då allt hotade med olycka och förstöring, kunde han ej förmå sig att öfvergifva den förvillade styrmannen, det hotade
